Too many bitter tears are raining down on me

Ångest.
Det är dagens ledord. Å N G E S T. Jag sitter här och skriver ner historien bakom religionernas uppkomst. Men egentligen är hela det här arbetet en tolkningsfråga. Jag sitter också och tänker på min loggbok som jag måste skriva. Den kommer inte att hinnas med idag. Jag har min ryskaläxa också. Det blir till att sjkuta upp lite mer av mitt skolarbete och lägga den i högen av alla jag-vet-att-jag-borde-göra-nu-men-som-jag-tyvärr-tvingas-prioritera-bort-på-grund-av-mitt-satans-religionsarbete-läxor.
Jag har även ångest över att jag måste ringa till mitt jobb och säga upp mig. Jag skjuter upp det hela tiden också. Men den här veckan ska jag göra det. Lika bra att få det gjort. Jag mår bara dåligt över att jag inte ringer och jag mår dåligt över att jag måste åka dit och jobba så egentligen är det en win-win situation för mig. Inget är enkelt här i livet, men vaddå, måste allt vara så himla svårt då? Tillåt mig att citera den fantastiske Freddie Mercury.

I feel like no one ever told the truth to me,
about growing up and what a struggle it would be
In my tangled state of mind
I've been looking back to find
where I went wrong

Jag känner att jag just idag kan relatera till hans besvikelse över hela vuxensamhället.

Behöver jag säga att jag längtar tills den här veckan är över?