Det skulle ju va' dans, dans, dans!

Idag har det hänt en hel del. Först var jag och Madde med i radio imorse. Klockan halv åtta!! Orkistligt tidigt om du frågar mig. Men jaja, kul var det iallafall! Vi vann en musiktävling. Vi fick sjunga I'm yours, Boten Anna, och Mamma Mia. Det ni. Vi vann en gratis frukost på MC Donald's, så den tänker vi utnyttja imorgon när vi ska iväg till tåget. Imorgon smäller det.
På lunchen beställde jag min studentmössa. Den kommer att bli så fin så fin. 640 spänn kommer jag att få lägga på en mössa. Som jag ska ha en gång i mitt liv. Känns ju väldigt nödvändigt. Inte ens "Men man tar ju bara studenten en gång liksom!" känns som ett bra argument för att lägga 640 kronor på en mössjävel. Ja ja.
Imorgon lämnar jag Sverige. Det känns lite sorgligt. Men också väldigt kul!
Men först blir det hem till Floa för att säga hejdå till mina pånisar och min familj samt hämta de sista grejerna. Jag hoppas verkligen att jag inte har glömt något.
Ikväll ska vi mysa och dricka varm choklad med marshmallows i. Mmmm. Det är mys på hög nivå det.
Ärligt talat så bävar jag inför att komma hem igen efter Oxford. Så mycket plugg som jag ska ta igen och arbeta med under lovet ( HA! As if!!) kommer att dränka mig. Jag kommer att krypa in i mina böcker och bara försvinna. Usch.

Förresten så kommer Kristian Anttila den 7/11 till Arenan, kl 19.30 är det insläpp och inträdet är 40 spänn. Någon mer som är på?

Das NOT compute

Nu ska jag befinna mig i Falun i fyra dagar utan min lilla cåmpjutör, hur ska det gå. Det är ju där som jag har alla mina ackord och min musik. Snyft. Ja ja, jag kommer ju hem på torsdag sista gången inna Oxford. Det känns som att jag har gått och förberett mig på att dö i en vecka nu. Men jag tror att jag dog och sedan upstod igår kväll. Nu är jag helt tillfreds med mina tankar runt resan. Jag har koll på det mesta och för mig känns det jättebra. Som det kontrollfreak jag ändå är menar jag...
Jag har också satt en deadline för mitt packande. Onsdag ska ALLT vara klart, punkt!
Bara att hålla tummarna för att ingen sniken jeefvel snor min tvättid, som förra veckan. Då blir jag amper kan jag lova!

Ta hand om er nu, kära vänner!

Jag kan flyga, jag är inte rädd

Nu är söndagen slut. Synd att den bästa dagen på hela veckan ska ta slut så fort. Jag har läst lite relle, men jag sparar lite till vår fem-timmarsvistelse på Arlanda på fredag. Och till vår övernattning i Düsseldorf. Man vill ju inte bli utan göra, menar jag. Nu ska jag pussa på mina pånis. Mina finaste. Jag ska lätt skaffa mig en rik engelsman som kan köpa mig en brackig hästgård ute på landet, helst i Skottland, och typ tio hästar. Wish me luck!

But you can say baby, baby can I hold you tonight

AAAAAAAAAAAAAAAH! Det går segt. Jag har gjort franskan. Nu är det bara spanskan och rellen kvar. Jag behöver koppla bort hjärnan ett tag. Klicka här och bli lite nostalgiska. Det blev jag och jag måste erkänna att jag blev lite småkär i den här låten. Igen.
Nothing but the no 1's of the 90's!

Är det någon som har börjat med religionen än?

Det har nämligen inte jag. Det blev inte av eftersom att jag tog en ridtur igår i skogen. Joo, jag kunde ju faktiskt ha pluggat när jag kom hem. Men jag satt och tittade på hotell i London istället. Jävlar Britta! Nu blev det sådär som det inte skulle bli, Siri. Jag sparade allt till söndagen iallafall. Fastän jag inte skulle det. ARGH. Jag är då helt omöjlig.

Idag var det månklart när vi släppte ut pånnisarna.

We're in it together

Nej nu jävlar, mina vänner. Nu är det PÅ RIKTIGT. Med Oxford alltså. Jag vet, jag har tjatat ganska mycket om att allt är på riktigt. Men nu, nu är det mer sanning i de orden än någonsin! Verkligheten slog mig alldeles nyss, när vi tog in hästarna. Att det här är den sista lördagen på ett bra tag som jag tar in Bella. Jag vart lite sorgsen en stund. Och sedan började jag tänka på alla tråkiga saker, som att det dröjer tre veckor innan jag får krama min mamma. Det dröjer tre veckor innan jag får stinka häst igen. Det dröjer tre veckor innan jag får pussa på mina bröder. Det dröjer tre fucking veckor innan jag får vara i Dala-Floda. Det dröjer länge innan jag får prata med mina kompisar. Jag blev lite ledsen nästan. Men sedan kom jag ihåg en sak. Vi kommer ju faktiskt hem igen. Vi är ju inte borta för all tid. Dessutom kommer jag och Madde ha så sjukt kul och skaffa oss en massa livserfarenhet och fina minnen. Jag är så glad för det. Det är synd att jag inte kan ta med allihop och dela denna fina upplevelse med er.
Nu gäller det bara att hitta ett billigt hotell/vandrarhem i London. Sedan är väl vistelsen så gott som kirrad.

My beautiful vants

Jag vill bara tilllägga:
Gissa vem som har 2008:as mest väldoftande vantar?!
Jo jag! YEY! Utsedda av David.
Äntligen har jag knipit första platsen, första gången i mitt liv är jag nummer ett för någon annan än mig själv. Känns underbart!

Go natt katt!

What do you get when you fall in love? A guy with a pin to burst your bubble. That's what you get for all your trouble, I'll never fall in love again.

Fredag fredag fredag fredag fredag fredag. Härlig ridtur med mamma på eftermiddagen, en liten galopp som gav mig skavsår i arslet, i höstsolen. Aaaah, feels good to be alive today. Sedan en liten promenad i höstmörkret med Siri efter middagen. Jag insåg just att jag kommer inte bara att sakna Dala-Floda därborta i Oxford. Jag kommer att sakna Siri Wärbo som fan! Nog för att jag och Madde kommer att ha the time of our lives så att säga, men Siris små dagliga rapporter om sin lovvaboy, sitt liv och sitt slit med Matte C kommer verkligen att fattas mig. Så är det bara.
Mmmm, nu är det på rikigt iallafall. Om en vecka exakt kommer vi att befinna oss på Arlanda. Vårt plan kommer att lyfta om 15 minuter. Sedan bär det av mot Düsseldorf. Yey, jag hör själv hur flashigt det låter. Men men. Livserfarenhet mina vänner, livserfarenhet. Kan icke köpas för pengar!
Nej nu måste jag skynda mig att äta min clementin innan mamma kommer hem, för snart ska vi ner till stallet och plocka in odjuren.
Attans, jag hann inte. Hon är hemma nu. Ja ja.
På återseende kära läsare.

Bisous!

Ducktape

Nu är det exakt en vecka kvar tills jag lämnar landet. Jag kan inte bärga mig.
Fast just i detta nu vill jag helst bara sova. Jag är så himla trött så jag skulle kunna somna rakt upp och ner på datastolen.
Jag känner att jag inte är så inspirerande som bloggare idag. Ni får ursäkta. Kanske piggnar jag till framemot kvällen.

But I do love you all

Coo coo

Sellotape

Ey!
Idag är det onsdag, och det betyder att det snart är helg! Idag blir nog en ovanligt trevlig onsdag för att vi ska hem till Emma och fika ikväll. Jag har aldrig varit hemma hos henne så det ska bli skitskojigt!! Dock har jag en massa plugg i spanska och franska som jag måste göra tills imorgon, men det löser väl sig. Jag ska läsa i min spanskabok och sammanfatta kapitlen, PÅ SPANSKA. Mmmm. That's nice.
Jag och Madde sliter som gnuer med vårt PA och nu börjar allt lösa sig. Vi har som sagt fått boende lite utanför Oxford. Vi har också skrivit inte en, men fyra packlistor! Det är bra jobbat!
Oh my GOD! Det är ju inte långt kvar nu alltså. Om en vecka är det "so long Sweden!" och "England, here we come!"
Sedan ska vi ju spendera två tre dagar i London, can't wait!
Jag hoppas att ni kommer att följa min och Maddes blogg slaviskt under veckan vi är borta! Och kommentera mycket! Även om det bara är struntsaker. Kommentera ändå, jag och Madde är suckers för comments you know! Hahah.
Ne, nu ska jag sluta blogga och börja med PA. Vi ska snart till Mats. Yey!
Madde måste sova lite mer, hon har blivit lite flummig på sista kvarten nu. Det är nog bäst att jag avslutar nu.

Kyssar.

Hej dagbok!

Ja, så sitter jag här. Stinker svett och häst. Mina ben är stumma. Jag gissar att jag kommer ha en redig träningsvärk imorgon när jag vaknar. Antagligen kommer jag att ramla ur sängen på grund av mina stiffa ben.
Jag borde gå och duscha, packa, läsa, skriva spanska och lägga mig och sova.
Meeeen. Jag tänker forsöka motstå den frestelsen och bara sitta här en stund och njuta av de sista vakna timmarna av söndagen. Och kanske äta lite mer gröt. Gröt är gott. Man tror att man kan äta hur mycket gröt som helst men man blir överbevisad varje gång. Det är så ju så fruktansvärt mättande. Ja, ja jag tänker inte skriva något mer om gröt. Knäppt ju.

Monday, Monday. Vad händer i veckan då? Inte mycket skulle jag tro, vilket skulle vara väldigt skönt som omväxling. Jag och Madde lär väl börja skriva en packlista. Kanske skulle vara naaajs. Eller vad säger du?
Nej, nu måste jag nästan lägga av. Mina ögonlock ramlar ihop bara.

Bisous!

Nördienördienördie

Idag har har jag varit i Rättvik, eller MaritBergman-land som Siri skulle säga. Jag och mamma har varit på en horse clinic. Nej, det är inget ställe man åker till för att detoxas efter en överdos av horse(heroin), utan ett seminarium om hästar, med hästar. Mycket lärorikt ska jag säga er. Mhmm, känner mig mycket inspirerad. Speciellt till att köpa ett par fina ridstövlar eller västernboots. Och jag har kommit till insikt med mig själv och vem jag är. En jävligt nördig hästtjej. Jag går igenom samma saker som alla andra tjejer gick igenom när de var 10, 11, 12 år. Jag borde ha gått igenom det med, eftersom att jag gick på ridskola i den åldern. Men det var tråkigt att rida runt, runt, runt i ett ridhus på apatiska små russ som kastade av en när de kände för det. Av den anledningen uteblev väl hela häst-hypen antar jag. Så nu sitter jag och drömmer om en hästgård med stort fint stall. Mmmmmmm.
Och imorgon ska jag ut och rida. Och öka på min träningsvärk i rumpa och lår. That's hot...

Oh, say that you remember dancing in september

Mmmmmmm.
Om exakt två veckor kommer jag och Madde att sova på en flygplats i Düsseldorf.

Nu har jag sett en bild på den beryktade Aspis. Mmmmhmmm, I can see why people call him a player, Siri. Men jag hade föreställt mig något värre exemplar, denna hade ju jättefina ögon. You go girl!

En myskväll at my place inom en snar framtid? Hur många är på? Det var ett förslag från David. Jag tyckte att det lät bra, men bara om vi discodansar lite allihopa. Helst till 60tals klassiker, men jag är öppen för förslag. Låter det inte lockande? Det tycker jag. Om jag inte vore mig själv skulle jag lägga in en kommentar här och skriva nåt i stil med: "OMG Linnea! Vilken bra idé! Jag är på! Du fixar musiken, så fixar vi allt annat, tilltugg och sånt!" Ungefär så skulle jag nog skriva. Om jag inte vore jag alltså...

I live in a box of paints

I torsdags var det biotime! Patrik 1,5 tilsammans med the Gang och Tova och Siri. Kan det bli bättre eller? Kanske om David hade dykt upp också, men i övrigt var den heeeelt underbar. Alla som inte har sett den, SE DEN! Världens gulligaste, vackraste, sötaste, finaste, bästaste film. Det blev väldigt mycket skratt och en hel del "naaaw". Den får fem av fem pluppar. Väldigt sevärd. Man blir varm i hela hjärtat.

Idag har det varit fortsatt mys med Siri hela eftermiddagen. Vi har inte gjort så mycket, mest suttit och pratat om livet. Och druckit te. Men det var det mysigaste på länge. Lite dåligt samvete har jag dock över att jag slösat bort mycket av din uppsatstid...
Vi kollar upp om du kan komma till Falun och bo hos mig snart!
Bisous!

Vad du är söt min kära lilla pånni.

Vaknar lagom tidigt, vid åtta. Solen skiner samtidigt som hel byn är inbäddad i en vit dimma. Det är vackert, tänker jag. Jag och mamma myser framför brasan med nyhetsmorgon och frukost. Sedan sticker vi ner till stallet. Det är behagligt klimat idag i Sverige, tänker jag. Inte kallt, inte varmt. Lagom.
Väl framme klampar vi igenom all gegga och lera med pånnisarna och in i stallet. Mina sötisar, tänker jag.
Vi ryktar och sadlar och tränsar. Hästarna pustar och frustar. Ute på stallbacken skrapar Bella i marken med framhoven. Hon är på gång. Trots att hon är lat. Vi skrittar ut till Sälje för att rida ut efter älvkanten där det är mjukt. Solen skiner fortfarande, men dimman har lättat. Träden är gula och himlen är mörkblå. Finns det något vackrare, tänker jag.
Vi svänger in på den lilla skogsstigen. Och sedan sätter vi av i en trav.
Genom skogen med älven alldeles intill. Över den lilla bron. Ut på det öppna fältet. Tills vi kommer fram till det lilla torpet. Därifrån ser man hela Hagen och älven som slingrar sig upp i genom byn. Jag måste komma ihåg det här ögonblicket, alltid, tänker jag.
Vi vänder tillbaka hemåt igen och Bella lyssnar bra på mig. Hon går i en lugn, sansad trav. Det här är verkligen livet, tänker jag.
Vänta bara tills de har kommit i form, säger mamma, då ska vi galoppera här.
Väl tillbaka i stallet står jag och myser med Bella. Gräver ner näsan i manen. Kliar henne bakom örat. Hon kan verkligen mysa.
Nu är jag lycklig, tänker jag.

Yey, we're on Konfis!

Sitter här och har konferens och reception. Näst sista lektionen för idag, yey. Och ikväll blir det bio med the gang. Vi ska se Patrik 1,5 och det bli nog skitmysigt.
Nu måste jag väl fortsätta med service, detaljplaneringar, beställningar och annat.
Ledsen att det inte blir längre än så här idag, men jag kan ju säga att jag och Madde har fått bostad i Oxford nu. Men mer om det på vår blogg som ni kan hitta här., snart. Vi har inte hunnit uppdatera än. Men snart.

Kärlek!

I'm used to Glenfield road and spending my time down in Orchy

Upptäckte nyss att mitt ena öga är rödsprängt. Det ser ut som om jag har suttit uppe hela natten och knarkat. Jättekonstigt. Och bara det ena. Hmm, måste nog vara allergisk mot spanskan som jag har jobbat med. Alla oregelbundna imperfektformer av verben. Gaaaah. I know the feeling. Jag känner mig färdig med läxor för idag. Jag vill sitta och läsa, eller lyssna på min bok.

Och jag vill bo i Paisley. Paisley, Paisley, Paisley.

Let me tell you that I love you
and I think about you all the time.
Caledonia you're calling me
now I'm going home.

Så att jag kan gå omkring och sjunga ovanstående rader direkt från hjärtat. För det är så jag känner. Skottland är mitt hemland. Pour toujours in my heart. Siri, tu sais. N'est-ce pas?
Caledonia you're the best friend I've ever haaaaad!
Och så är ju killarna där bävle fraka, speciellt Paolo.

I have left a million stars

Solen skiner på träden, så att alla lövens färger framstår som ännu vackrare än igår. Det gör mig glad, uppriktigt lycklig. Tänk att man kan glädjas för så lite. Jag känner att jag bara vill springa ut i höstsolen och njuta av färgerna och ljusspelet i trädkronorna, innan alla löv faller av. Snart ligger dom där på den hårda, karga asfalten och ser dystra ut. Sedan är allt dystert tills snön kommer. Tiden mellan är outhärdlig. Med regnet och det gråa. Som en tung, fuktig, kall handduk över ansiktet när man går ut.

So I've been telling old stories
Singing old songs
That makes me think about
where I came from
And that's the reason why
I seem so far away today

Les gens sont tous de vrais trouillards sous leur parapluie

Jag tänker mycket ibland. Jag blir rädd ibland. Jag skriver mycket ibland. Men så trycker jag på delete och allt är borta. Som om det aldrig funnits. Borta.
Ungefär som nu.

Det bara regnar. Hela tiden. Och jag har inget paraply.

Frankie and me we were lovers

AAAAH!!!
Finally Friday! Skönare än skönast. Med mycket mys, regn och rusk. Det är jobbigt när det är så kallt hela tiden, men desto skönare att vara inne. Känner att jag har lite dåligt samvete över att jag inte hann träffa Siri. Jag är nog lite tidsoptimist. Men på söndag, då jävlar Surigumpa! Då har du nog skaffat dej en hel del saftiga detaljer, blink, blink.
Jag har fått tillbaka min läslust som varit, tja, död, får man väl nästan lov att säga, i flera år tack vare alla finfina recensioner som man tvingats skriva om varenda bok man läst under hela mellan-och högstadiet.
Men nu har den kommit tillbaka, och det glädjer mig. Jag har läst och läst och läst så nu är jag en bra bit in i "Tusen strålande solar" och redan ikväll ska jag börja med "Jerusalem" hade jag tänkt mig. Vi får se. Jag gillar böcker!!
På tal om böcker så hittade jag ingen fin skrivbok till mig själv. Får nog leta vidare tills jag hittar den rätta. Man måste ha en fin en, och rätt känsla.

Jag har varit så trött och gått på högvarv denna vecka så att jag typ har minnesluckor. Jag kan tyvärr inte komma ihåg allt jag gjort. Jag kan inte förmå min hjärna att tänka längre än en dag bakåt i tiden. Den orkar inte. Jag vill bara sova. Det skrämmer mig lite faktiskt, men jag ska börja äta vitaminer så får vi se om jag blir piggare. Men jag tror att nästa vecka blir lugnare, inte så mycket PA annat än loggbok, bara ett prov och Selma Lagerlöf på torsdag. Och fredag=LEDIGT.
Nej nu ska jag åka ner till stallet och natta de mina.
Puss, puss!

20081001 08:50

Nu är det snart dags. Snart sover jag på en flygplats i Düsseldorf. Med Madde.

Inte mycket att säga om veckan so far. Bara en massa plugg, prov, läxor. Hela tiden.
Får jag inte sova snart börjar jag gråta. Det blir skönt imorgon. Då åker jag hem till Floda.

Jag kan inte få in psykologin i mitt huvud, vad är det för fel på mig?