Down on me

Hej Falun!
Jag sitter här i lägenheten som inte längre är min utan Olles snarare. I linne och trosor sitter jag och funderar på livet lite grann. Jag kommer inte fram till något speciellt, men att fundera är trevligt.
Igår var det filmmys med Madde och Cissi, vi såg på Across the universe (MEGASUPERDUPERBRA!) och lagade mat. Just i det ögonblicket, när vi satte oss till bords så insåg jag att vi kommer att klara oss bra i livet. Vi kan göra tagliatelle med gorgonzolaost-och skinksås, vad mer behöver man kunna när man ska ut i vuxenlivet?
En mycket mysig kväll som uppföljdes med en minst lika mysig filmfrukost, denna gång Dirty Dancing 2. Vi kör hårt på musikalerna, hade vi varit killar hade vi med största säkerhet varit gay-stämplade för längesedan. GLAMOUR!
Sedan sprang vi till bussen för att jag skulle träffa en gammal granne härifrån utanför FaluFri klockan tolv. Men hon kom aldrig så jag svettades helt i onödan.
Så nu sitter jag här. I linne och trosor och bloggar lite istället. Och mitt hår har blivit lite lockigt. Hur gick det till? Jag hann inte med riktigt.
Det är ikväll vi ska ta tillbaka pudelpermanenten och pastellfärgerna och den allmänt dåliga klädsmaken in i våra liv igen, för det ryktas om att det är 80/90-tals tema på Slittan. RRRRYS.

[Kå:nsä:r]

Någon som vill gå och se den här karln den 27 oktober på Cirkus med mig?

It ain't me, babe, no, no, no, it ain't me you're looking for, babe

Nej. Tyvärr, måste jag meddela att jag nu har insett vad jag vill ha. Och det är inget som han kan ge mig.
Jag vill ha någon som vågar satsa på ett förhållande, som vågar satsa på mig. Det tycker jag att jag förtjänar.
Det vågar inte han.
Han vågar kasta sig ut för vattenfall, men att kasta sig in i förhållanden är han för feg för.
Och det mest frustrerande av allt är att han tycker om mig och att han saknar mig. Det hade varit så mycket enklare om han bara sa "Nej, Linnea, vet du. Jag är nog inte kär i dig." Eller "Jag har hittat någon annan." Då hade jag kunnat acceptera det. Då är det inte mig han vill ha.

Det fånigaste han sa igår var ändå "Men om jag är i Floda nästa sommar och du är där så kanske...ja, vi får se."
Som om jag tänker sitta och vänta på honom ett helt år. Nej nej nej. Där har du allt fått allt om bakfoten. Det är nu eller aldrig.
Visst kan det vara så att jag kommer tillbaka hit i sommar, och säkert gör han också det. Men räkna inte med att jag är singel, lös och ledig då.
Sorry, men broarna är brända nu. Definitivt.

Hey, imorse vaknade jag upp och kände mig glad igen. Och igår kväll, då var jag inte ens ledsen. Jag var besviken. Arg. Jag trodde inte att han var så feg och dum. Hjärtat väljer blint.
En strålande dag som idag, som idag, som idag. Och det är underbart att leva. Puss på er alla fina människor därute!

V.Ä.N.N.E.R

Men jag vill ändå ta tillfället i akt och säga det som Siri flera gånger redan konstaterat:
Fattig är den som inga vänner har.

Och i tider som dessa så är jag väldigt glad för er, alla fina människor som finns i mitt liv! Jag känner att jag inte kommer att deppa ihop om det skiter sig helt med mig och D. Och vet ni varför? Jo, för att jag vet att ni finns där för mig. För att jag vet att jag har er, för att ni sviker aldrig. För att ni är så underbara och roliga och jag bara älskar att umgås med er. Det var ni som gjorde min sommar till den mest minnesvärda och bästa sommaren någonsin.
Killar kommer och går, men vänner består. Alltid alltid alltid.

Och jag hoppas att ni vet att jag alltid alltid alltid är där för er.

Tack för att jag får vara i er värld!

Det kommer aldrig finnas något som heter rätt tid, rätt plats

Vad händer? Livet, vad håller du på med?

Jag ringde till honom igår, mest för att jag saknar honom och för att småprata lite. Och så blev det så fel. Eller det blev så seriöst. Ett "vart-står-vi"-snack. Fanfanfan.
Det var en del "jag vet inte om jag är redo för ett förhållande", "känns jobbigt med distans", "vi behöver ju inte sätta ord på det, inte kalla det för förhållande".
Men jag är kluven eftersom det var också en del "jag vill inte ha någon annan", jag tycker jättemycket om dig", "jag vill inte tappa kontakten".

Åh, nu känner jag mig så jävla dumpad D, sa jag till honom. Då sa han att nej, så var det inte. MEN HUR ÄR DET DÅ? Jag vet att han ska vara i Stavanger tills januari, jag vet att han ska till Chile och paddla och sen till Californien och försöka hitta jobb.
Det gör inte mig nåt, bara jag vet att han vill ha mig, ingen annan. Jag vill att han ska vilja ha bara mig av alla i hela världen. Om han sen är i Sydamerika, eller Norge eller Australien, det spelar inte mig någon roll. Förr eller senare måste han ju komma hem för att plugga etc.
Jag vet inte hur länge jag vill vänta. Jag vill inte vänta alls. Jag vill ha någon som vågar och vill satsa på mig. Om han inte vågar och vill, då vet jag inte om jag vill ha honom. Då vill jag inte slösa bort min tid eller mitt hjärta.


Nu är jag en av flickorna med hjärtat av på mitten. Men vi ska höras idag. Fan, limma ihop hjärtat mitt igen D.

Så faller snön och vi som inte orkar. Ska vi gömma oss i månader, ska vi sakta blekna bort?

Nehepp.
Jahapp.
Helvete också.

Vår plan som var så bra. Som var så planerad och strukturerad. Som skulle bli ett äventyr, oförglömligt och ge oss nya erfarenheter. Nu blir det inget av med det.
D ringde igår kväll, efter att vi haft ett proffsigt planeringsmöte inför hela Norgeresan, och berättade att det var ganska klent med jobb i Stavanger. Värre än förra året, tydligen. Jag vet inte. Det kändes som att träffa botten igen. PANG.
Det känns som en så pass stor chansning nu, som att det är 90% chans att vi kommer bränna upp alla pengar vi har och inte få några jobb. Fanfanfanfanfan. Jag är så himla besviken. Jag vill verkligen inte sätta så mycket på spel när det är dömt att misslyckas. Jag vill inte kasta bort mina pengar. Det känns inte värt det längre.
Så, hur ska det bli nu?
Det är snart oktober. Alla säsongsjobb har tidsfristen gått ut på och har säkerligen också redan tillsatts. Det lutar åt Stockholm. Det är tryggt, jag har boende, pappa kan fixa extrajobb åt mig. Jag kan läsa strökurser och få studiemedel. Man vet vad man får i Stockholm, jag hittar där, David finns där. Alla mina kompisar kan lätt komma och hälsa på, jag kan lätt ta mig hem till Dalarna. Man kan gå ut alla dagar i veckan och fika på café, läsa en bok, promenera i Vitabergsparken. Med all säkerhet kan man ha kul i Stockholm.
Men det är inget äventyr.

Red red wine, goes to my head

Åh helvete. Vilken kväll. FUCK. Så går det när man festar i skogen.
Men det är mycket bättre nu.

Nu går det undan med boendet i Norge. Satan!! Vi kanske drar denna veckan redan! Hej då Sverige bara sådär. Nu ska vi på äventyr i grannlandet i väst, så kul vi ska ha. Bo trångt och leva jävligt billigt. Söka alla skitjobb vi kan få tag på. Glädjas över de små sakerna. Vandra på gatorna i en ny stad, upptäcka och lära känna en ny stad. Bli jävligt tajta och bråka och tjafsa.
TJO! NU KÖR VI!!

SAKNAR ER REDAN MINA AFRICAN QUEENS

Frakaste kullôrna i Floâ, no doubt about it!

Bara lite kärlek

Tänk att jag trodde att jag var ensam i hela världen. Skönt att ens vänner påminner en om att man inte är det!
Jag har just spenderat en LK-kväll med Siri och Linn. Vi har suttit på en filt på en åker i Hagen och snackat om ALLT och ätit chips och annat smått och gott. Nu är det hopp om livet igen och snart är jag i Stavanger. Det är målet. Att vara där om några veckor. Det SKA jag. Jag SKA komma dit.
Imorgon är det Falun som gäller och fika med Karin och förhoppningsvis hinna träffa Majsan lite! Allt för jävla längesedan man såg dem.
Lördagen får ägnas åt fest i Dala-Järna med Dirty Däjv och Suri. Inihelvitti kul ska vi ha och glömma våra bekymmer för ett slag.
Nu ska jag sussa gott, för jag har så många fina vänner och en fin pojk(om än en bra bit ifrån). Jag älskar er allihop! Puss g'natt på er!

Insikter

Dagen D. Det är idag. Men först vill jag berätta om igår. Sista kvällen med D i Sverige. Sorgligt. Jag var verkligen nere på BOTTEN hela dagen igår. Jag trodde att jag träffat BOTTEN i förrgår, men det var bara "botten". Igår var verkligen BOTTEN, the real deal.
I alla fall, han och jag gick hem till en av hans kompisar för att sitta där ett tag och hänga. Och sedan säga hej då. Vi gick hem igen under tystnad och det var kallt. Men stjärnklart. Och jag såg ett stjärnfall och önskade att jag alltid får vara med honom.

Sedan gick vi ner till mig. Inte ens sova med honom en sista gång. Vi stod i farstun och bara var nära varandra. Det gjorde fysiskt ont i mig. Det enda jag tänkte på att "det här är det sista, det här är slutet", utan att riktigt inse att jag faktiskt ska träffa honom igen.
Han strök mig över kinden och hakan och kysste mig mjukt. Och sedan var det hej då.
Ska det sluta med hej då? Det måste väl det, det började ju med ett hej.

Tillbaka till Dagen D. Och det känns bättre än igår. Bara lite struktur i vardagen igen, hit med rutiner och måsten! Jag behöver er!! Och vänner i massor, det behöver jag med!
Snart är vi på väg ut i världen på äventyr och jag ska njuta varje sekund. Spelar ingen roll om jag blir luspank på kuppen. Nudlar och silverte, here I come! Jag är redo för LIVET. Jag är livrädd för dig, LIVET, men det är dags att ta itu med dig nu. Vad är det värsta som kan hända?

You stupid fuck, you stupid fuck

Nehej. Inte alls som det var tänkt. Imorgon åker D till Norge för nu är boendet fixat. Tjoho, vad glad jag blir för deras skull. Not. Not. Not.
Det ska fanimej inte vara lätt inte.

HEJ BORDERLINE

Någon mer än jag som har borderline light version innan mensen?
Upp och ner i humöret. Jävligt påfrestande.
I alla fall, han åker inte idag. Han åker om en vecka istället! Åh den där karln driver mig till vanvett. Jag kommer att sluta på Säter.

Jag har fått svar från en mysig lägenhet mitt i centrum av Stavanger, 65 kvm och fräsch som en nyponros. Hoppashoppashoppas.

Nu måste jag göra lite nytta, tvätta, diska, städa, fixa. Tråkigt, men bättre än att sitta och stirra in i en datorskärm.

25, until I get to know if what we just started will have conquered backpacker girls with newly braided hair and Mano Chao records

Nu har jag nått botten. Han åker imorgon. Jag går sönder.

Quand tu m'appartiens pas

Je le veux, je le veux, je le veux.
Folle, folle, folle, folle, folle!

Hej jag finns.

You know I can be found
Sitting home all alone
If you can't come around
At least please telephone

Don't be cruel
To a heart that's true


Ingen säger det så bra som Elvis.

Hipp hipp hurra

Jag var på världens mysigaste och roligaste 50-årskalas igår!! God mat, bra musik(för jag hittade en DJ som spelade Elvis), trevliga människor och snygg pv. Blir inte bättre. Hela livet är en fest.

Jag blev så sömnig nu helt plötsligt. Jag klandrar rödtjutet och underskottet av sömn som föregående natt gav.

G'natt.

Kladdkaka och bärs, ska vi hångla?

Möte med LK ikväll, picknick som utlovat. Det blev mycket lyckat. Det var mysigt att sitta där på en filt mitt i bushen. Så lodis som det bara kan bli. I love it. Jag medger. Jag gillart. Allt jag föraktat ger jag nu efter för. Lodis in i själen, för all tid.
Så vi satt där och åt kladdkaka, chips och drack varsin Norrlands Guld. Och var för ett ögonblick helt nöjda och tillfreds med livet. Inga bekymmer, dom tillhör morgondagen.
Mera lantis och lodis och bonnigt kan det nog knappast bli, och jag njöt varje sekund. Jag skrattade så jag höll på kissa på mig. Det är livet på en pinne det.

Cause Mary Anne's a bitch

Nu har jag landat efter en dag i skolan. Högstadiet all over again. Underligt.
I Mockfjärd var det opepp som toppade min lista av känslor imorse. Fem timmars sömn, väckning fem utan att kunna somna om, sitta och stirra i ett trångt klassrum i 25 min. OPEPP. Ni kanske förstår?
Första halvan av skoldagen i Mokkjokk var väl blandad. En del ungar vill man ju bara lyfta upp i öronen och hänga upp på väggen och stirra på tills de fattar. Men behärskning är bra, användbart inom läraryrket. Stökigt, rörigt, högljutt. Blä. Det värsta är nästan att se de elever som faktiskt jobbar ändå. De har lärt sig att stänga av. Det ska inte behöva gå så långt att man VÄNJER sig vid en ljudnivå som inte skulle tolereras på någon annan arbetsplats. Sorgligt.
Desto trevligare i Ljuvliga Djurås, inte behövde jag skälla på barnen en enda gång! En och annan tillsägelse och lite tjat kanske, men ingen skäll. Noll, zero, nada.
Min favoritklass, 8:an i franska, sa:
"Du är faktiskt den bästa och roligaste vikarie vi har haft. Och den enda som kan franska!"
Åh jag blev nästan rörd när jag hörde dem ute i korridoren efter lektionen.
"Asså, jag GILLAR verkligen den där vikarien!"
Det vände min dag.

Nog med självsmicker för idag. Egoboostad och hungrig sitter jag nu här och räknar ner tills det är middag. För många minuter kvar, 45 stycken. Jag svälter nog ihjäl snart.

Don't you know that I belong arm in arm with you

Minst lika mysig dag som gårdagen. Jag och Madde har shoppat loss, en hel del fynd. Som vi VERKLIGEN behövde. Märk väl hur jag försöker rättfärdiga mina köp istället för att ha ångest över alla pengar som spenderats. Jag är mycket nöjd i alla fall.

Nu vill jag ha D. NUNUNUNUNU. GE MIG GE MIG GE MIG.

Somedays aren't yours at all

Åh denna sega dag som såg ut att bli ännu ett meningslöst slöseri med liv, blev så bra och mysig. Mitt i all tristess, när jag surfat genom hela cyberspace två ggr, kollat facebook i tusen timmar, bloggat, lyssnat på all musik jag har, spelat alla låtar jag kan på gitarr, då ringer Siri som en räddande ängel och bjuder hem mig. Så underbart! Kaffe och gött sällskap säger jag icke nej till! Linn kom också förbi, så sjukt jävla kul person att hänga med.
Sms-signalen, som alltid är mitt favorit ljud, plingar till. Det är D, men han kan inte ses för att han ska planera Stavangerresa med polarna. Han är hemskt ledsen över detta. Puss. SUCK, jag står inte ut. TVÅ DYGN utan. ETT DYGN TILL utan. Honom. Nåja Linn och Siri får mig på bättre tankar.

Vi cyklade ner till lekparken och gungade. Det är stället man blir nostalgisk på i Floda. Det blev en hel del "och kommer du ihåg när...!", en hel del minnen och skratt och vi bestämde oss för att ha kvällspicknick på torsdag. Det ser jag mycket framemot.
När temperaturen kryper nedåt, vid åttadraget någon gång, bestämmer vi oss för att sakta gå hemåt. Det skymmer redan klockan sju nu. Hösten är på intågande.
Jag försöker skjutsa Siri på pakethållaren, men vi ger upp och går istället. Vi pratar om allt som hänt senaste tiden, om människor som betett sig omoget, om killar, Floda, allt. Nu är det nästan mörkt, man ser inte så bra om man inte står alldeles under gatlyktorna. En svart gestalt på en cykel någonstans där framme på vägen. Diskussionen om en väninnas ex går het.
Helt plötsligt är den svarta gestalten närmare och bekant på något vis. Oj, det är D.
"Hej", säger han. Samma "hej" som den där försommarkvällen i maj. Så längesen det var.
Han rullar upp bredvid mig. Han ler.
"Hej", kan jag svara nu. Och så lutar han sig fram och kysser mina läppar. Och mina knän blir fyllda med sockerdricka.

Åh denna sega dag som såg ut att bli ännu ett meningslöst slöseri med liv, blev så bra och mysig.
Det räckte med lite kaffe, två härliga tjejer, lite skitsnack, picknickplaner och två minuters kallprat med D och två pussar. Det är allt som krävs för att vända en dålig dag.

Och imorgon ska jag till metropolen Borlänge och träffa Madde!! Så kul det ska bli!

I got to get me out of here this place is full of dirty old men

Det går bra nu. Jag har fått svar från ett av jobben jag sökt att de vill höra av sig för en intervju, om jag fattade det rätt. Norska är lite svårt att förstå ibland. Fingers crossed, eh?

En mysig kvällspromenad med Siri igår fick avsluta gårdagen. Det var välbehövligt eftersom vi inte hade setts på åtta fucking dagar. Min lilla Siripiri, du är så underbar att ha som vän. Born like sisters to this world.

Dejt med Mr D står på schemat. LÄNGTARRR.

Braille

Lyssna

She was lying on the floor and counting stretch marks.
She hadn't been a virgin and he hadn't been a god.
So she named the baby Elvis,
to make up for the royalty he lacked.

And from then on it was turpentine and patches,
from then on it was cold Campbell's from the can.
They were just two jerks playing with matches,
cause that's all they knew how to play

And it was raining cats and dogs out side of her window,
and she knew they were destined to become
sacred road kill on the way.
And she was listening to the sound of heavens shaking
thinking about puddles, puddles and mistakes

Cause it's been turpentine and patches.
It's been cold, cold Campbell's from the can.
And they were just two jerks playing with matches,
cause that's all they knew how to play.

Elvis never could carry a tune.
She thought about this irony as she stared back at the moon.
She was tracing the years with her fingers on her skin
saying why don't I begin again
with turpentine and patches
with cold Campbell's from the can,
after all I'm still a jerk playing with matches,
it's just that he's not around to play along.
I'm still an ass hole playing with candles,
blowing out my wishes blowing out my dreams,
just sitting here and trying to decipher
what's written in Braille upon my skin...

O that I were a glove upon that hand, that I might touch that cheek

Nu är Stavanger läskigt nära. Madde skickade nyss in intresseanmälan på lägenheten. IIIH!

Just sitting here and trying to decipher
what's written in Braille upon my skin...

Gulligaste sms:et, mottaget 22.42.10 2009-09-06

"Din kudde luktar gott! Som du!"

Avsändare: D

Jag har letat bland gamla böcker och hittade en hel drös med intressanta verk. Jag hittade The portable Shakespeare, med de uttdrag från de populäraste verken. Mycket behändig att ta med sig i pocketutgåva. Jag har redan reciterat balkongscenen ur Romeo och Julia högt för mig själv tre gånger. Den är underbar.

A day at the races

Huvudvärken kom inatt. Som om någon hade satt en tving på vardera tinningen och skruvat åt. Hårt.
Tur att det finns intelligenta värktabletter då.
Idag ska jag på trav och se när Mr Eclipse startar sitt sista lopp. Fint söndagsnöje, bäst man tar på sig finskor, kavaj och hatt. Och en säck pengar som man kan satsa på pållarna. Och en cigarr, evenutellt en cigarill i mungipan. För att återskapa den där riktiga travbanekänslan från 40-talet.

Skoglig yrkeserfarenhet. Vad innebär det?

Regndroppar

Omgjort och möbler och grejer överallt, men nu är det snart på plats. Mina skor hänger på väggen, min gitarr och min hatt och min kavaj med. Jag är mycket nöjd. Även om en liten röst i mitt huvud ständigt påminner mig om att jag inte blir kvar här så länge. Roligt så länge det varar, svarar jag!
Stavanger nästa! Jag och Madde hittade en bra karta på hela staden. Det är vackert, belägen vid kusten och med fjordar och havet och oljeindustri.

Spännande spännande spännande.

Dock tror jag att Joel smittat mig lite. Ont i halsen och hostihost. USCH! Jag har inte lust att bli sjuk. Därför ska jag isolera och kurera mig.

You don’t know but that’s okay
You might find me anyway
Don’t you know that I
Belong arm in arm with you, baby

Come up to meet you, you don't know how lovely you are

Han är den finaste jag någonsin träffat.
Jag får vakna upp bredvid honom. Snegla på hans rufsiga hår, sträva skäggstubb, slutna ögon. Han ser ut som en James Dean-skådis. Och jag får ta handen och dra den genom hans rufsiga hår, över skäggstubben och pussa på hans ögonlock. Jag. Får.
Heltjävlafuckingunderbarthimmelsktobeskrivligt.

Nu ska jag ut och cykla!