So many things I could have done but clouds got in my way

I've looked at clouds from both sides now
From up and down
and still somehow
It's clouds' illusions I recall
I really don't know clouds
at all

When I get to Warwick Avenue meet me by the entrance of the tube

Jag har vart ute i skogen och hajkat idag. Och njutit. Jag gillar skogen. Verkligen, gillar skogen. Vi plockade blåbär och gick en hel del. Vi plockade så himla mycket att det räckte till en paj. Tänka sig. Sedan har jag insett att jag är en ganska dålig kantarell-spottare. Jag gick och stirrade ner i marken men missade ändå en hel koloni med svampar. Sedan hittade jag någon orange, svampliknande sak på marken och frågade mamma "Det här är väl ingen kantarell?" samtidigt som jag måttade en dödsspark med ena foten. Mamma kastade sig framför mig samtidigt som hon skrek "NEEEEEJ!" för att skydda kantarellen från min stövel. Ok, det gick kanske inte rikigt till så, men nästan. Jag är iallafall en väldigt dålig friluftsmänniska när det kommer till sådana där saker. Jag ska nog bara hålla mig till bärplockning och att gå rakt upp-och-ner på en stig. Det är lagom avancerat.
Gud va skönt att jag inte jobbar imorgon. Jag ska sova så länge jag bara kan(typ tills jag vaknar klockan åtta av att jag är jättejättejättekissnödig och tillslut bara måste gå på toa och efter det kan jag inte somna om igen) och äta en långlång frukost.

Nu ska jag gå in i mig själv och spela lite gitarr. Jag kan bara spela gitarr bra när jag är inne i mig själv och ingen annan hör.

Si tacuisses, philosophus mansisses (Seneca)

Linnea is back in town!...Ok, town var kanske att ta i lite. Men ni fattar vad jag menar. Äntligen är jag tillbaka i mysiga cyberrymden.
Vi har kört igång med alla lektioner på riktigt och jag har plugg i helgen, som det ska vara. Helt underbart med språk. Franska, spanska, engelska, svenska, ryska. Ja, jag har börjat med ryskan nu och jag verkligen ÄLSKAR det. Jag kommer att spendera största delen av min helg med en sisådär 14 st nya bokstäver ur det kyrilliska alfabetet. Jag kommer också att göra en del religion, spanska och franska. Jag måste lägga upp en egen planering till på måndag eftersom att jag ska läsa klart steg två i español denna termin. Jag måste bara erkänna att det ska bli så himla skönt att få jobba lite effektivt, känna att man kommer någon vart.
Alltså, nu ser jag ju...Medan jag sitter här och läser vad jag skrivit...alltså...jag är verkligen en plugghäst. Jag inser det nu. Jag gillar skolan, jag gillar att plugga. När Ulla började prata om Svenska B och litteraturhistoria var jag nog den enda som kände ett litet "jippi!" bubbla upp inom mig. Sedan slutade jag att lyssna och jag och Madde bläddrade själva igenom boken vi just fått. Vi hittade många författare och diktare från antiken som vi översatt på latin, och jag blev bara ännu lyckligare. Jag kan inte vänta tills vi får börja läsa om Catullus, Ovidius, Sapfo och Vergilius. På svenska!
Madde, kommer du ihåg det sapfiska versmåttet?

Vet ni vad jag har gjort? Jag har impulsshoppat en mobiltelefon. Den är jättefin. Jag är lite kär i den. Jag påminner alla hela tiden om att den är min nya telefon.

Och som ett fint avslut på första rikiga skolveckan gick jag och Ava och Anna Maja ner på stan och åt sushi. Vi satte oss i gräset och försökte äta fint med pinnarna. Det gick väl sådär, men vi blev mätta tillslut.

Paperdolls and people, they're a similar shape

Love is like a roll of tape
It’s real good for making two things one
But just like that roll of tape
Love sometimes breaks off before you were done
Another way that love is similar to tape
That I’ve noticed
Is sometimes it’s hard to see the end
You search on the roll
search on the roll
Search on the roll
searching round the roll
Search on the roll
search
With your fingernail
Again and again
And again and again
And again.
Brown paper, white paper
Stick it together with the tape
The tape of love
The sticky stuff

Det finns åtminstone två killar där ute i världen med lite bra humor.
Bret och Jemaine 4-ever in my heaaaarrrttt.

Is it cold out in space, Bowie?

Jag måste erkänna: jag gillar att gå i skolan. Första veckan har vi inte gjort så överdrivet mycket, men desto roligare blir nästa vecka när vi kör i gång med religion och psykologi. Och äntligen har vårat gnuggande av geniknölarna gett resultat, Madde och jag har tänkt ut en über-bra ämne till PA. Så just nu i dagsläget är jag PEPP.
Och igår fick jag äntligen träffa Ava igen! Gulleungen hade köpt världens finaste födelsedagspresent, "Elvis, Aloha from Hawaii". Den berömda, omtalade konserten. Kult. Historisk. Nästan lika kult som hans Comeback Special '68. Ava, hon vet hon.
Det känns som att jag har spenderat på dessa tre dagar mer tid och pengar på fika på stan än vad jag gjorde under de månader jag bodde I Falun förra året, jag antar att vi har provat varenda café i hela stan. Mysigt har det varit iallafall.

Något mindre mysigt; det är officiellt nu, Linneas årliga höstsnuva är här. Jag hade ont i halsen igår och idag är det tjock och igenslemmat känns det som. Om jag inte har räknat helt fel så borde snoret komma imorgon och då borde jag känna mig rätt så självmordsbenägen på måndag. Om det nu är så att snuvan bestämmer sig för att explodera ut i en fullfjädrad förkyldning dvs. Ett litet hopp om att det kanske ger sig och går tillbaka finns ändå. Jobba ska jag iallafall göra ikväll. Och imorgon. Men sedan, no more. Inte fredagkvällar. Söndagar, inga problem. Men inga fler fredagkvällar.

Det grämer mig så att jag missade Flight of the Conchords igår. Vad skulle jag ta mig till utan SVTs repriser och Youtube?
Jag kan inte leva utan Bret och Jemaine.

Sommarens sista sång

Ja, så var det bara två dagar kvar på sommarlovet. Det känns lite klyschigt och aningens upprepande att säga det men; Gud, vad fort den gick! Men nu ser jag faktiskt fram emot hösten. Det blir mysigt. Höst-mys inte höst-mörker! Sedan kommer ju julen också. Aaah, det känns som en bra hösttermin. Jag har ett lagom slappt schema i år igen så jag kommer definitivt att överleva det sista året.
När jag ser tillbaka på sommaren, kan jag knappt komma på att jag har gjort något speciellt. Det känns som att jag bara har jobbat mest. Men jag har ju gjort en hel del. Serverat på bröllop(det var helt klart den roligaste kvällen på hela sommaren), hälsat på farmor och farfar och alla kussar, varit på båthusfest i Siljansnäs, hajkat i fäboden, firat midsommar, badat, umgåtts med Tova, ätit glass, solat, varit på Hagenfesten och lyssnat på experimentiell jazz, ridit och klappat på hästarna, fyllt 18 år, funderat på livet, gjort många framtidsplaner osv osv. Jag har åstadkommit en hel del ser jag nu. Dessutom har jag tjänat fett med pengar!! Så jag är mer än nöjd. Tack Sommaren 08, det har varit skitkul och jätteunderbart!

Nu ska jag dammsuga nedervåningen och åka och jobba lite till. Jag har väl en underbar(naaat) stängning framför mig men det känns helt ok, med tanke på att jag har kul sällskap. Nämnde jag förresten att jag får stanna kvar på Konsum och jobba helger/kvällar om jag vill? Och att jag flyttar till Falun imorgon. Med Olle. Jag har packat ner mitt liv i en svart rullväska. Så imorgon är det Hej då, Dala-Floda, för ett tag iallafall. Jag kommer ju hem till helgen igen. Men ändå. Inget slår den där friheten som landet ändå erbjuder. Här kan jag snöra på mig skorna och sticka ut och springa när jag vill, vart jag vill. Jag kan ta cyklen till hästarna och klappa dom när jag vill. Det är ju inte riktigt samma sak i Falun...Men men. Nu måste jag dammsuga innan jag sticker!
Madde, Ava, Anna Maja och alla, vi ses snart! Hösten 08 börjar på tisdag!!

Sweet!

Hela min dag kan bara beskrivas på ett sätt. Slöseri med tid och livet. Jag har spenderat hela dagen framför TV:n, sett den ena amerikanska sitcomen efter den andra. Och det värsta av allt är ju att jag inte orkar bry mig. Jag skulle kunna gjort så mycket mer med den här dagen. Men sedan så har det regnat oavbrutet och det är ju ändå slutet av sommaren. Snart är det slut på min korta ledighet, tillbaka till arbetet imorgon. Och innan man vet ordet av har skolan dragit igång med plugg, läxor, prov, uppsatser osv osv. Så man vet ju aldrig när man får chansen att slösa bort en hel dag i sitt liv på cheesy amerikanska serier igen. Det gäller ju att ta till vara på tillfällena. Så på ett sätt kan man ju faktiskt säga att jag har "seized the moment". Fångat dagen, carpe diem. Hmm, plötsligt känns allt bättre. Mitt dåliga samvete bara försvann. Börjar inte 'Family Guy' snart...?

A case of you

Just before our love got lost you said,
"I am as constant as a northern star."
And I said, "Constantly in the darkness
Where's that at?
If you want me I'll be in the bar."
On the back of a cartoon coaster
In the blue TV screen light
I drew a map of Canada
Oh Canada
With your face sketched on it twice
Oh, you're in my blood like holy wine
You taste so bitter and so sweet
Oh I could drink a case of you, darling
And I would still be on my feet
Oh I would still be on my feet

http://www.youtube.com/watch?v=6voJjexENok

God, I love this song! Jag har lyssnat på den mer eller mindre en månad i sträck. Jag visste inte att man kunde göra sådana här finfina låtar som verkligen säger allt det där som man själv inte kan sätta ord på. Som berör en ända in i hjärtat.
Det är så Joni Micthell säger det.

In the blue TV screen light

Beyond retro. Det är ungefär modellen på den übersnygga, blåa, 60-tals fåtölj som jag fyndat idag på second-hand. 160 pix, och den var snygg så att man bara dreglar när man ser den. Hel och ren är den med, jag ska bara hitta något fint tyg som jag kan byta ut på sittdynan, sedan är den fulländad. Min fina, fina fåtölj. Självklart kommer den att stå i min lya. Där kan ni, kära gäster, få komma och beundra den, sitta i den, klämma och känna alla vardagar mellan 15.00-16.15. Resten av tiden tänker jag spendera i den. Med en mysig pläd, en riktigt god bok och en rykande varm kopp kaffe. Mmm, nu kan höstmörkret komma för jag är räddad.

Det var längesen vi sågs, det måste gått ett år.

Vad har Linnea åstadkommit idag? Nada. Jag har suttit och spelat spel på datorn. OMG. Hur nördig kan man bli? Jag som trodde att det inte kunde bli värre. Hur ska detta sluta? Jag vet bara att om jag inte hittar Cake Mania någonstans som jag kan ladda ner så kommer jag att dööö.

Jag är ledig i sju dagar. Eller ja, nu är det väl fem dagar kvar. Vad göra? Jag vill ju, som alla säkert redan förstått nu, åka till min kära hemstad och besöka den fullkomligt underbara, fantastiska, himmelska, slutrean på Monki. Jag förstår er som aldrig har varit där, ni vet inte vad ni missat. Men har man en gång entrat portarna och sett vad som erbjuds...ja det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu, Siri. När vi fyndade som galningar förra året, för verkligen inga pengar alls. Inga fucking pengar alls! Jag var rik när jag kom dit och rik när jag gick därifrån, dessutom var jag nöjd med samtliga inköp. Säg någon affär som gett dig en liknande känsla och jag ska med nöje äta upp varenda plagg jag köpte där förra året.
Åh nej, nu vill jag bara gråta. Think happy thoughts, Linnea, find your happy place, find your happy place.

Je voudrais une bonne weekend, s v p. Maintenant!!

Ah, pytain! Jag måste åka till Stockholm, nu! Det är något som fattas inom mig. Jag måste dit, på en gång. Är det någon som vill följa med? Jag vill helst åka på måndag och komma hem onsdag. Jag frågade Majsan men hon ville inte följa med. Fatta! Hon ville inte leva livet i Sthlm, i ravelyan mitt i smeten på Söder. Ja, ja. Vissa har helt klart andra preferenser. Så om det är någon som har en lucka i kalendern och vill ha en weekend i Sthlm, KOMMENTERA!

Om inte, så åker jag själv. Det kan ju vara trevligt det med. Då kan man göra vad man vill, när man vill, hur man vill. Det blir väl ungefär som att flytta hemifrån, igen.

Je lui chuchote en secret.

Det här året är jag inte rädd för att bli klassens nörd. Som jag var förra året. För det här året är vi fem nördar. Och jag älskar dessa fyra andra nördar så himla mycket. Därför är jag inte rädd. Bara glad. Jag längtar. Jag ser framemot Engelska C lektionerna. Vilka knep vi ska använda oss av för att ta oss igenom dom buntar av papper med övesättningar vi kommer att få. Jag ser framemot Religion A, för att studera Tobbes utspel när vi kommer till kristendomen. Mest eftersom att han anser att alla religioner är av ondo. Jag ser framemot Filosofi A, för att se om det är så tråkigt som alla säger. Jag ser framemot Ryska, språknörden inom mig börjar vakna till liv vid tanken på ett helt nytt alfabet. Jag ser framemot att slippa gympan, jag ska njuta varje dag av att slippa kånka tunga gympakläder. Jag ser framemot att slippa matten helt och hållet, aldrig mer i mitt liv en enda andragradsekvation, geometrisk formel, funktion, kvadreringsregel.
Jag är sannerligen en lycklig människa. Och snart flyttar jag till Falun igen. Till min lägenhet. Och alla som vill får komma och hälsa på.
Snart träffas vi igen, kära nördar. <3

När tiden är inne, är orden rätt

I am a lonely painter, I live in a box of paints
I'm frightened by the devil
and I'm drawn to those ones that ain't afraid.

I remember that time you told me,
you said "Love is touching souls".
Surely you touched mine,
cause part of you pours out of me in these lines,
from time to time.

Jag önskar jag skrev det, men det var Joni Mitchell som satte ord på allt.

För det är Linneas födelsedag, hurra, hurra, hurra!!!

Hurra, hurra för mig! 18 år, och jag känner mig inte ett dugg äldre. Det gör jag i och för sig aldrig. En mysig dag, trots regnet som hänger i luften, med födelsedagsfika. Det känns som en extremt lyckad födelsedag faktiskt. Jag hade ingen aning om vad jag ville ha i present. Jag kunde verkligen inte komma på något vettigt att önska mig. "Så säger kvinnan som har allt", sa Siri. Snarare kvinnan som inte vill ha allt. Mitt liv är inte på något sätt fulländat. Visst finns det saker jag vill ha, men när det kommer till kritan så brukar det ändå kännas som att jag klarar mig bättre utan. Jag tror inte att saker gör mig lyckligare i det långa loppet. Visst, jag går just nu ett lyckorus orsakat av den fina sjalen jag fick i födelsedagspresent. Och jag kan känna mig bekymmersfri när jag fyndat på Monki. Men som sagt, någon långvarig inre frid tror jag inte att ett par snygga skor ger mig. Tyvärr. Jag känner verkligen att jag inte önskar mig något speciellt. Vilken tur då att mina föräldrar vet precis vad mitt undermedvetna vill ha. En finfin laptop att ha nu när livet börjar på riktigt. Jag ser den lite som en fin investering och en present som jag verkligen kommer att använda varje dag. Precis som gitarren jag fick förra året. Med en gitarr och en dator klarar man sig långt! Jag gör det iallafall. Nu måste jag bestämma vad jag vill ha för födelsedagsmiddag ikväll. That will keep me busy for the rest of the day. Hoppas att alla mina vänner har det bra där dom är ute i Sverige, på en båt, i The States, på Rivieran. Jag börjar längta tills jag ser er igen, och det är inte långt kvar, kära vänner. Sedan har vi bara ett år kvar...jag kan inte påminna om det nog många gånger!

On the radio, we heard "November Rain". That solo's awful long, but it's a good refrain.

Suck. Regnet bara öser ner. Det blir så tråkigt, allting.
Fast vi trotsade regnet och åkte upp till fäboden och fiskade lite. Jag vet, det är inte min grej att fiska. Jag kan inte sätta på masken på kroken eller döda fisken utan att få kväljningar, men bortsett från det så är det väl helt ok. Bara att stå och glo på flötet som guppar upp och ner i vattnet. Ganska meditativt måste jag säga. Man har tid att tänka. Verkligen tänka.
Synd bara att det började ösa ner som värst när vi kom fram till sjön. Men jag och pappa var uppfinningsrika och gjorde oss provisoriska mössor av två stycken lila Systemet-påsar. Man får inte vara dum, vet du!
Gissa vem som fick napp först då! Storfiskaren Linnea såklart! Den som var mest ointresserad av alla. Två små abborrar fick jag. Jag kan inte känna mig annat än stolt.
När alla var blöta genom alla klädeslager åkte vi hem. Jag tycker att vi hade en väldigt trevlig dag. Och imorgon väntar Falun igen. Jag har äntligen gått igenom alla stadier av min beslutsångest och bestämt mig för de bågar jag gillade bäst. Jag känner mig nöjd. Väldigt nöjd.
Nu vill jag bara ta på mig pyjamasen och krypa ner i sängen och läsa min Cosmo. Och sen sova. Djupt...


...tills min klocka väcker mig tidigt imorgon bitti eftersom att jag har fått ett infall alldeles innan jag somnade om att jag ska ut och springa innan frukost. Som vanligt kommer det vara rent plågsamt att ta sig runt hela rundan men efteråt kommer det att kännas så himla skönt. Svårt att intala sig när man är halvdöd och har mer än halva rundan kvar, men men...

Mamma, pappa, barn

Nej, men det är ok. Nej, det gör inget.
Men på riktigt, det är ok. Ja, jag lovar. Men sluta, det är inget. Nej, inget. Vaddå sur? Nej, jag är inte sur. Vaddå låter sur? Nej, jag låter inte alls sur. Sluta tjata på mig då! Ja, men vad konstigt om jag är sur då när du bara tjatar hela tiden. Tro mig när jag säger att jag inte är sur. Men släpp det där nu då. Nej, jag är inte sur. Men det är inget. Bara det att jag trodde att jag skulle få vara med, men tydligen så är man inte inräknad. Nej, men det är helt lugnt med mig. Komma i andra hand, det är lugnt. Men vaddå! Jag bara säger som det är. Jag skulle lika gärna försvinna. Vaddå elak? Jag bara säger vad alla tänker. Jag verkar ju mest bara i vägen här. Ja, men va skönt att jag snart flyttar tillbaka till Falun snart så slipper ni mig. Varför adopterar ni inte bara bort mig, jag som är så elak? Jaså, är du sårad? det var ju du som vägrade lyssna på mig. Så är det inte alls! Sluta överdriva allting!

Nej, jag gråter inte. Låt mig vara ifred. Ja, jag gråter väl då. Men gå härifrån. Ingen vill ju ändå trösta mig. Jag som bara är elak. Kan lika gärna ligga här i min säng och gråta mig till sömns.

Jag ska aldrig bli som dom. Aldrig, aldrig, aldrig.

Men förlåt för det jag sa. Det var dumt, det var inte meningen. Jag var bara så arg. Förlåt. Nej, men det var helt mitt fel. Jo, det var det, jag skulle inte sagt sådär. Nej, men det var verkligen mitt fel. Ok, bådas fel då. Ja, vi har väl sovit för lite. Jag vet att ni älskar mig. Jag vill inte att vi ska vara osams. Jag älskar er med. Förlåt.

I'm pretty far out, that's pretty far out

Yey, idag känns det som en riktigt bra lördag! (Vädret till trots.) Jag sitter här och provar mina bågar medan regnet öser ner. Lite skönt med svalare luft ett tag. Men bara det inte regnar på min dag! Jag måste tänka ut något gott att äta. En tårta. Mmmm, en riktigt god tårta. Inte mycket som slår det vill jag lova. Med mycket choklad. Mmmmm. Nej, jag får försöka tänka på något annat innan jag dreglar ner hela tangentbordet.

Anna Maja är en snäll människa. Vi ska ha kalas i efterskott. Tjoho va skoj! Och så du vet, jag fyller den 5 augusti. Har alla koll på det nu? 5 augusti! Remember-remember-remember!! Fame! I'm gonna live forever humm humm...fly, high! Na nananaaaa....

Jag ska nog spela lite gitarr nu. Det har gått alldeles för lång tid nu. Jag tror att min arm gör ont för att den inte har fått röra gitaren på länge. Den längtar så himla mycket efter att få röra sig över strängarna och skapa vackra toner. Den längtar så mycket att det gör ont. Det är min teori.

Förresten! Kommer ni ihåg han poeten som var på vår skola och hade poetryslam med oss? Honom såg jag i förrgår kväll. Han var på Hagenfesten. Och ikväll ska han visst ha poesiafton. Jag ska dit och se. Haha. Hur kan han vara i lilla Dala-Floda liksom?
Jag ska fråga honom varför inte jag fick en gul plasttomte.

Nu är det exakt 3 dagar kvar.

Oh this town, kills you when you're young

Wow! Två inlägg på en dag, think I might be breaking a record here.

Nu har jag ångest på riktigt. Chefen på jobbet ringde och tydligen är det en kund som inte har kommit in och betalat sin skuld än. Grejen var att det var jag som satt i kassan. Och jag litade på henne, att hon skulle komma tillbaka dagen därpå och betala. Vi skrev ju till och med en lapp på det. Damn. Jag vet inte varför det känns som om jag har gjort något fel. Det är ju inte direkt jag som skippat skulden. Jag skulle väl inte låtit henne fått med sig varorna hem. Men det enda jag tänkte på var om hon hade sju stycken hungriga barn hemma som satt och väntade på henne. Ok, det där lät väldigt patetiskt, jag vet. Fan också.
Han lät ju inte arg när han ringde. Han önskade mig en trevlig helg också.
Varför måste jag vara så klantig?
Där ser du Siri, jag kan fan också göra bort mig totalt. Skenet bedrar.
Nu får jag väl gå och ha ångest resten av helgen. Toppen toppen.
Och min kommande födelsedag pallar jag inte ens att tänka på.
Jag vill bara att någon ska säga att "Men det där var ju inte så farligt, Linnea. Det där löser vi lätt som en plätt."
Frågan är om hela affärens ekonomi kommer att köras i botten på grund av mig. Det skulle väl vara att ta i lite kanske. Nu börjar jag bli lite väl deppig.
Förnedringen är total, mina vänner. T-O-T-A-L. Sanna mina ord.

Nej usch vad tråkig stämning det blev. Men det känns bättre när man fått älta lite.

Och jag vill säga till Cissi, tack så mycket för kommentaren! Vad kul att du läser det jag skriver! Jag blev jätteglad, och jag lovar att komma ihåg att andas!

You sure look fine as wine

Igår kväll var en mystisk kväll. En kväll som gjord för kreativt skapande.
Jag och Tova bestämde att vi skulle gå på Hagenfesten en kväll. Ingen av oss hade varit där förut men vi ville liksom se vad det var för något. Det började bra med att jag som vanligt inte kunde passa tiden när vi skulle mötas. Jag hade klädpanik och hade inget att ha på mig. Det är konstigt hur alla ens kläder plötsligt upphör att existera, eller bara blir fula när de sitter på, när man ska på fest.
Jag kom väl en tio minuter försent, men Tova hade väntat tålmodigt. Vi cyklade hela den oändligt långa vägen till Hagen. Hur kan det vara så långt? Hur kan folk bo så himla långt bort från allt? Ja ja.
Det var en ljummen kväll och solen var på väg ner. Vi möttes av ett improviserat framträdande innehållande modern dans och cello. Det var, ja vad ska man säga, annorlunda. Hela resten av kvällen var annorlunda. Det var en skön upplevelse helt klart. Sedan kan jag inte påstå att jag gillade allt jag såg och hörde, men jag går gärna dit igen.
Jag och Tova fick iallfall en hel del inspiration till vår bok som vi ska skriva. Ja, vi kom fram till att vi ska skriva en bok. Jag kan tyvärr inte avslöja för mycket. Det kanske skulle ta det roliga ur själva läsningen. Men vi kände verkligen hur kreativiteten flödade. Kan ha berott på att vi båda var ganska trötta. Kan ha berott på att vi befann oss vid den vackra Dalälven. Kan ha berott på att vi befann oss i ett sällskap bestående av poeter, musiker, dansare och konstnärer. Allt jag kan säga är att boken blir en garanterad kioskvältare.
Jag ska nog dit igen ikväll. Om jag hinner se Flight of the Conchords bara.

Jag börjar också få lätt ångest över mina glasögonbågar. Tänk om jag inte gillar dom efter en månad? Ska jag verkligen slänga ut 3000 pix på ett par plastbågar? Men dom är ju så snygga. Jag passar ju skitbra i dom. Men passar dom till mina kläder?
Ååååh all denna vånda!! Jag kommer nog att får lov att gå tillbaka till optikern och be om att få prova fyra par till innan jag bestämmer mig. Hur fan kan man ha sådan här beslutsångest? Så jävla onödigt. Jag kommer verkligen att skämma ut mig. Som vanligt.

Nej nu känner jag att jag börjar få psykbryt på mina kära, små bröder som sitter och spelar bas och gitarr, dock inte simultant, här inne (såklart där jag sitter, såklart!!). Då är det nog dags att sluta skriva och hitta på något annat.

PMS, någon?