On the radio, we heard "November Rain". That solo's awful long, but it's a good refrain.

Suck. Regnet bara öser ner. Det blir så tråkigt, allting.
Fast vi trotsade regnet och åkte upp till fäboden och fiskade lite. Jag vet, det är inte min grej att fiska. Jag kan inte sätta på masken på kroken eller döda fisken utan att få kväljningar, men bortsett från det så är det väl helt ok. Bara att stå och glo på flötet som guppar upp och ner i vattnet. Ganska meditativt måste jag säga. Man har tid att tänka. Verkligen tänka.
Synd bara att det började ösa ner som värst när vi kom fram till sjön. Men jag och pappa var uppfinningsrika och gjorde oss provisoriska mössor av två stycken lila Systemet-påsar. Man får inte vara dum, vet du!
Gissa vem som fick napp först då! Storfiskaren Linnea såklart! Den som var mest ointresserad av alla. Två små abborrar fick jag. Jag kan inte känna mig annat än stolt.
När alla var blöta genom alla klädeslager åkte vi hem. Jag tycker att vi hade en väldigt trevlig dag. Och imorgon väntar Falun igen. Jag har äntligen gått igenom alla stadier av min beslutsångest och bestämt mig för de bågar jag gillade bäst. Jag känner mig nöjd. Väldigt nöjd.
Nu vill jag bara ta på mig pyjamasen och krypa ner i sängen och läsa min Cosmo. Och sen sova. Djupt...


...tills min klocka väcker mig tidigt imorgon bitti eftersom att jag har fått ett infall alldeles innan jag somnade om att jag ska ut och springa innan frukost. Som vanligt kommer det vara rent plågsamt att ta sig runt hela rundan men efteråt kommer det att kännas så himla skönt. Svårt att intala sig när man är halvdöd och har mer än halva rundan kvar, men men...