Oh this town, kills you when you're young

Wow! Två inlägg på en dag, think I might be breaking a record here.

Nu har jag ångest på riktigt. Chefen på jobbet ringde och tydligen är det en kund som inte har kommit in och betalat sin skuld än. Grejen var att det var jag som satt i kassan. Och jag litade på henne, att hon skulle komma tillbaka dagen därpå och betala. Vi skrev ju till och med en lapp på det. Damn. Jag vet inte varför det känns som om jag har gjort något fel. Det är ju inte direkt jag som skippat skulden. Jag skulle väl inte låtit henne fått med sig varorna hem. Men det enda jag tänkte på var om hon hade sju stycken hungriga barn hemma som satt och väntade på henne. Ok, det där lät väldigt patetiskt, jag vet. Fan också.
Han lät ju inte arg när han ringde. Han önskade mig en trevlig helg också.
Varför måste jag vara så klantig?
Där ser du Siri, jag kan fan också göra bort mig totalt. Skenet bedrar.
Nu får jag väl gå och ha ångest resten av helgen. Toppen toppen.
Och min kommande födelsedag pallar jag inte ens att tänka på.
Jag vill bara att någon ska säga att "Men det där var ju inte så farligt, Linnea. Det där löser vi lätt som en plätt."
Frågan är om hela affärens ekonomi kommer att köras i botten på grund av mig. Det skulle väl vara att ta i lite kanske. Nu börjar jag bli lite väl deppig.
Förnedringen är total, mina vänner. T-O-T-A-L. Sanna mina ord.

Nej usch vad tråkig stämning det blev. Men det känns bättre när man fått älta lite.

Och jag vill säga till Cissi, tack så mycket för kommentaren! Vad kul att du läser det jag skriver! Jag blev jätteglad, och jag lovar att komma ihåg att andas!