Mamma, pappa, barn

Nej, men det är ok. Nej, det gör inget.
Men på riktigt, det är ok. Ja, jag lovar. Men sluta, det är inget. Nej, inget. Vaddå sur? Nej, jag är inte sur. Vaddå låter sur? Nej, jag låter inte alls sur. Sluta tjata på mig då! Ja, men vad konstigt om jag är sur då när du bara tjatar hela tiden. Tro mig när jag säger att jag inte är sur. Men släpp det där nu då. Nej, jag är inte sur. Men det är inget. Bara det att jag trodde att jag skulle få vara med, men tydligen så är man inte inräknad. Nej, men det är helt lugnt med mig. Komma i andra hand, det är lugnt. Men vaddå! Jag bara säger som det är. Jag skulle lika gärna försvinna. Vaddå elak? Jag bara säger vad alla tänker. Jag verkar ju mest bara i vägen här. Ja, men va skönt att jag snart flyttar tillbaka till Falun snart så slipper ni mig. Varför adopterar ni inte bara bort mig, jag som är så elak? Jaså, är du sårad? det var ju du som vägrade lyssna på mig. Så är det inte alls! Sluta överdriva allting!

Nej, jag gråter inte. Låt mig vara ifred. Ja, jag gråter väl då. Men gå härifrån. Ingen vill ju ändå trösta mig. Jag som bara är elak. Kan lika gärna ligga här i min säng och gråta mig till sömns.

Jag ska aldrig bli som dom. Aldrig, aldrig, aldrig.

Men förlåt för det jag sa. Det var dumt, det var inte meningen. Jag var bara så arg. Förlåt. Nej, men det var helt mitt fel. Jo, det var det, jag skulle inte sagt sådär. Nej, men det var verkligen mitt fel. Ok, bådas fel då. Ja, vi har väl sovit för lite. Jag vet att ni älskar mig. Jag vill inte att vi ska vara osams. Jag älskar er med. Förlåt.