You sure look fine as wine

Igår kväll var en mystisk kväll. En kväll som gjord för kreativt skapande.
Jag och Tova bestämde att vi skulle gå på Hagenfesten en kväll. Ingen av oss hade varit där förut men vi ville liksom se vad det var för något. Det började bra med att jag som vanligt inte kunde passa tiden när vi skulle mötas. Jag hade klädpanik och hade inget att ha på mig. Det är konstigt hur alla ens kläder plötsligt upphör att existera, eller bara blir fula när de sitter på, när man ska på fest.
Jag kom väl en tio minuter försent, men Tova hade väntat tålmodigt. Vi cyklade hela den oändligt långa vägen till Hagen. Hur kan det vara så långt? Hur kan folk bo så himla långt bort från allt? Ja ja.
Det var en ljummen kväll och solen var på väg ner. Vi möttes av ett improviserat framträdande innehållande modern dans och cello. Det var, ja vad ska man säga, annorlunda. Hela resten av kvällen var annorlunda. Det var en skön upplevelse helt klart. Sedan kan jag inte påstå att jag gillade allt jag såg och hörde, men jag går gärna dit igen.
Jag och Tova fick iallfall en hel del inspiration till vår bok som vi ska skriva. Ja, vi kom fram till att vi ska skriva en bok. Jag kan tyvärr inte avslöja för mycket. Det kanske skulle ta det roliga ur själva läsningen. Men vi kände verkligen hur kreativiteten flödade. Kan ha berott på att vi båda var ganska trötta. Kan ha berott på att vi befann oss vid den vackra Dalälven. Kan ha berott på att vi befann oss i ett sällskap bestående av poeter, musiker, dansare och konstnärer. Allt jag kan säga är att boken blir en garanterad kioskvältare.
Jag ska nog dit igen ikväll. Om jag hinner se Flight of the Conchords bara.

Jag börjar också få lätt ångest över mina glasögonbågar. Tänk om jag inte gillar dom efter en månad? Ska jag verkligen slänga ut 3000 pix på ett par plastbågar? Men dom är ju så snygga. Jag passar ju skitbra i dom. Men passar dom till mina kläder?
Ååååh all denna vånda!! Jag kommer nog att får lov att gå tillbaka till optikern och be om att få prova fyra par till innan jag bestämmer mig. Hur fan kan man ha sådan här beslutsångest? Så jävla onödigt. Jag kommer verkligen att skämma ut mig. Som vanligt.

Nej nu känner jag att jag börjar få psykbryt på mina kära, små bröder som sitter och spelar bas och gitarr, dock inte simultant, här inne (såklart där jag sitter, såklart!!). Då är det nog dags att sluta skriva och hitta på något annat.

PMS, någon?