We're in it together

Nej nu jävlar, mina vänner. Nu är det PÅ RIKTIGT. Med Oxford alltså. Jag vet, jag har tjatat ganska mycket om att allt är på riktigt. Men nu, nu är det mer sanning i de orden än någonsin! Verkligheten slog mig alldeles nyss, när vi tog in hästarna. Att det här är den sista lördagen på ett bra tag som jag tar in Bella. Jag vart lite sorgsen en stund. Och sedan började jag tänka på alla tråkiga saker, som att det dröjer tre veckor innan jag får krama min mamma. Det dröjer tre veckor innan jag får stinka häst igen. Det dröjer tre veckor innan jag får pussa på mina bröder. Det dröjer tre fucking veckor innan jag får vara i Dala-Floda. Det dröjer länge innan jag får prata med mina kompisar. Jag blev lite ledsen nästan. Men sedan kom jag ihåg en sak. Vi kommer ju faktiskt hem igen. Vi är ju inte borta för all tid. Dessutom kommer jag och Madde ha så sjukt kul och skaffa oss en massa livserfarenhet och fina minnen. Jag är så glad för det. Det är synd att jag inte kan ta med allihop och dela denna fina upplevelse med er.
Nu gäller det bara att hitta ett billigt hotell/vandrarhem i London. Sedan är väl vistelsen så gott som kirrad.