Solen skiner på träden, så att alla lövens färger framstår som ännu vackrare än igår. Det gör mig glad, uppriktigt lycklig. Tänk att man kan glädjas för så lite. Jag känner att jag bara vill springa ut i höstsolen och njuta av färgerna och ljusspelet i trädkronorna, innan alla löv faller av. Snart ligger dom där på den hårda, karga asfalten och ser dystra ut. Sedan är allt dystert tills snön kommer. Tiden mellan är outhärdlig. Med regnet och det gråa. Som en tung, fuktig, kall handduk över ansiktet när man går ut.
So I've been telling old stories
Singing old songs
That makes me think about
where I came from
And that's the reason why
I seem so far away today
This is me
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar