söndag 21 september 2008

Sometimes I get a bit carried away



Åååh hur kan man inte vara kär i Paolo? Jag kan inte förstå att mina känslor nästan hade svalnat! Varje gång jag hör "These Streets" eller "Loving You" eller "Caledonia" ryser jag. Jag hjärta Paolo 4-ever. Och när jag själv bor i Caledonia med Paolo på vår fina hästgård lite utanför Paisley med alla våra fem barn (Esther, Gaston, Paolo Jr, Astrid och Alice), våra två fårhundar (Greta och Jill) och våran lilla kissemiss (Elvis), då får alla komma och hälsa på mig. Då kan Paolo ta fram gitarren och så spelar han en liten trudelutt för er innan vi tar oss en liten whiskey som sängfösare och går och lägger oss, för imorgon ska vi upp tidigt. Vi ska ju ut på en morgonritt i det vackra skottländska landskapet.
Mmmmm. Det blir tider det.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Dream on, honey!

Men Alice är ett väldigt vackert namn tycker jag!

Anonym sa...

Hehe goodie:)

Anonym sa...

Jag är rädd...

Anonym sa...

pfuit det är inte alls dream on, det låter så himla du g:son och jag ser framemot mitt besök hos dig i skottland! även om du inte skulle vara tillsammans med just paolo, så vet jag att din framtid kommer att se ut såhär (min framtid: som crackhora på gatorna i Parran)

Anonym sa...

I'll be there ;)