Save me from drowning in the sea, beat me up on the beach.

Som väntat var det ganska tråkigt igår. Olle och Erik skulle dit till kl tio, såklart var det inget folk där. Suprise!
Alla stod utanför och jag var äldst där. Kulkul.
Enda ljuspunkten på hela kvällen var när jag såg Tova i vimlet. Jag har inte träffat flickebarnet på säkert tre veckor! Fatta tre veckor! Det är en lång, lång, lååång tid. Jag blev så himla glad över att se henne. Det blev en lång, lång, lååång kram också och en kort dans. Sedan fortlöpte kvällen som vanligt, något b-band som spelar, fulla människor skämmer ut sig. Allt var som vanligt. Jag gick hem vid ett. Innan jag lämnade området hittade jag på Tova igen, och vi pratade en liten stund. Det fick mig att tänka på ett citat; "Vilken av eder som utan synd är, han kastar första stenen." Så sant, så sant.
Vi bestämde att vi skulle ses snart. Hur nu jag ska få tid med det när jag har ett fullspäckat schema för hela veckan, det är bara jobb, jobb, jobb och sedan ner till Vargön.

På torsdag blir det full fart. Båthusfest i Siljansnäs minsann. Mat får man också minsann. Instrumenten skulle man ta med sig minsann. Jag gillar.

<333