Honey, I'm home

Så har jag äntligen landat i Dalarnas landsbygd igen, efter en kort men mycket trevlig utsvävning på den Västgötska slätten. Nu har jag träffat hela(nåja, stora delar av den i alla fall)tjocka släkten. Det var spännande, två år är en lång tid. Men jag kände igen de flesta av kusinerna och farbröderna. Det känns som att jag har ätit 24-7 i de fyra dagar vi var där, farmor såg till att vi aldrig behövde gå hungriga. Nu när jag såhär i efterhand tänker på allt jag har stoppat i mig, känner jag att en fastemånad inte skulle vara helt fel. Så att jag hamnar på plus minus noll igen menar jag.
Nu är det bara tillbaka till arbetet som väntar. Jag gick ut hårt med ett sextimmarspass med stängning igår kväll. Pjew. Idag är jag ledig och det är soligt och varmt, inte ofta det händer ska jag säga er. Det måste man ta vara på, speciellt om man ska jobba fredag-lördag-söndag samtidigt som det ska vara 25-30° varmt.
Hoppashoppashoppas att någon vänlig själ på jobbet vill ha fredagen. Jag vill inte.

Nu sitter jag här och funderar på om jag ska lägga upp en liten bild på två av fem kusiner som jag träffade. Det var bara två som fastnade på bild.
Jag tror jag gör det, Jonas skulle ju lägga upp bilderna på oss på sin blogg. Väldigt trevligt, med tanke på hur otrrrrroligt fotogenisk jag är[ironi]!
Se där! En av farbröderna fastnade också på bild!