And I know it's in me to get away from all of this

Just nu är livet bra. Jag är tillfreds med tillvaron och min existens på jorden. Allt är helt ok.
Jag var ute och red imorse. Why God why, gå upp okristligt tidigt (HALV FUCKING SJU), äta frukost halvsovandes, ta på sig en massa kläder halvsovandes, borsta tänder halvsovandes? Why God why, cykla en halv mil tills fingrarna fryser till is och så även tårna? Kylan biter i kinderna.
Jo because God because, friheten i själen. Friheten i tvåsamheten. Friheten i galoppen när man upphör att vara två olika varelser och istället blir en. Tårarna som rullar ner för kinderna för att den kalla luften och den höga farten liksom svider i ögonen. Solens första gyllene strålar på frostigt gräs. Solens spel mellan tallar och granar. Dimman som dansar på vattendragen och iskristallerna i manen, ögonfransarna och håret. Tystnaden som inte är helt tyst. Fågelkvittret i trädtopparna. Dundret av hovar i galopp på en skogsväg. Det öde huset vid gamla tågstationen ser vackert ut i sin ensamhet med frostbitna knutar. Långt bort hörs timmertåg.
Och när vi är på väg hem genom byn som vaknar till liv känner jag bara en sak. Frid i själen.