I denna ljuva sommartid

Så helt plötsligt var tvåan på gymnasiet slut. Bara sådär. Det var väl igår som vi var nere vid Slussvaktaren med nya klassen SP2B och spelade minigolf och försökte hitta nya vänner? Nej det var typ tio månader sen. Men det hade lika gärna kunnat vara två dagar.
Jag kommer ihåg allt. Jag och Anna Maja bytte från Sam-kultur till Sam-språk. Mest för att få ha Engelska C, och ett slappare schema. Tänk att det blev så bra. Att språk verkligen var min grej. Jag var säker på att detta skulle bli tråkigaste året någonsin. Tråkigare än ettan, och då ska ni veta, mina vänner, att ettan var rena plågan för mig. Jag hatade mina favoritämnen. Franska, Samhällskunskap, till och med Svenskan var plågsam emellanåt. Då förstår ni hur illa det var. Hade jag inte haft Susanna och Anna Maja i skolan, och såklart Siri och Tova efter skolan, hade jag aldrig pallat.

Så iallfall, Sam-språk. Nu var jag en språkare. Jag kände att jag hade hittat hem på något sätt. Jag hejdade inte mina konstiga, nördiga infall längre. Jag bytte till Latin. Liksom hallå?! Latin?! Ett DÖTT språk. Men det har varit till stor nytta.
Och trots all högljudd klagan, jag har älskat varenda minut av dom lektionerna. Där får man leva ut språknörden inom sig. UNDERBART. Helt ärligt, ska jag också säga, att Latin A är den kursen jag har lärt mig mest på NÅGONSIN, mina kära vänner.

Jag lärde också känna Madde, Ava och Tobbe. Visst har jag lärt känna fler i min klass, men dom som jag kommit riktigt nära är ändå dessa tre. Jag får nästan ångest över att det bara är ett år kvar med dom.
Madde som är den lilla i gånget. Trots att hon är äldst. Aktiv som sjutton med segling och militära övningar. En stor fan av The Ark och Melody Club. Hon vill gifta sig med Peter Jöback. Alltid Glad(h). (Jag vet, du har ALDRIG hört den förut va?) Att lära känna Madde är ingen konst. Öppen, positiv, utåtriktad och såklart samma sjuka humor som mig.
Det roligaste måste nästan ha varit nyårsmiddagen. Vi skrattade konstant hela vägen in i det nya året.
Det roligaste skulle i och för sig kunna vara när vi åkte till Stockholm. När vi på vägen hem skulle lösa ut ett anagram för en författare och hans verk/huvudperson i verket. Madde fick fram KUVAD GRILL. Namnet på författaren ville vi också ha till BÖ.
Men tyvärr upptäckte vi att det inte fanns någon Bö som skrivit en bok om kuvade grillar. Osis.
Vi har också Ava. Världens finaste iranier. Världens stoltaste iranier. Trots att du gärna skippar en eller två dagar i skolan då och då, så är du ändå med i gänget. Kommer du ihåg i början när du lärde mig persiska? Khobi?
Vi har haft väldigt kul med Avas stalker från Afghanistan också. Haha. Vem hade kunnat ana att Ava skulle väcka såna starka känslor? Tyvärr obesvarade, men det tycktes inte han bry sig om.
Ava är också den enda i vårt gäng som jag kan snacka snygga killar med. Rafael Edholm, George Clooney, Christiano Ronaldo, Paolo Nutini, Adam Tensta, Shan Atci. Äntligen någon med bra killsmak! Jag kommer ihåg när jag kommenterade en snygg, mörk kille på stan. Ava sa gravallvarligt; Linnea, är du säker på att du är svensk?
Hon har lovat att hitta mig en riktigt fin icke svensk kille. Jag litar på hennes omdöme.
Torbjörn. Vad ska man säga? Den knäppaste pöjk Norrsundet fött. Trots att vi inte alltid har samma åsikter i vissa frågor, så har vi hållit nåsånär sams. Tillsammans ska han och jag införa kasusböjningar på svenska substantiv. Behöver jag nämna att han är en ännu större språknörd än mig. Han har detta år lärt sig polska. Helt frivilligt. På sin fritid. Nu pratar han typ flytande polski. Och försöker förgäves lära mig att uttala "cesz"(eller hur det stavas?!) felfritt. Det är faktiskt jättesvårt. Han är den jag pratar franska med. Idag var det mest "ba" och "ouais". Vår favorit är "just a little bit" med fransk brytning. Jag tänker inte förklara för utomstående. Men det är kul. Jag kan inte finna nog med ord för att beskriva Tobbe.
Sist, men absolut inte minst, Anna Maja. Majsan. Hon är den smarta. Snillet, speciellt när det kommer till matten. Oj oj, den tjejen kommer att bli något stort kära vänner. Hela Matte B var så självklar för henne.
Jag kommer ihåg när hon och Madde var hos mig i lägenheten i vintras. Första besöket chez moi. Jag minns att vi skulle plugga på DNA och genetik. Fy fan. Vilken plåga det avsnittet var. På engelska och allt. Men det gick bra för oss. Vi tog lite paus och åt lite garpefrukt. Sedan tittade vi på Hasses brorsas låtsassyrras kompis. Jag vet, men Barnkanalen äger! Haha, det programmet var verkligen det roligaste jag sett. Tolvåringar som är gravallvarliga och pratar sex. Moahaha, som om dom skulle veta något om det liksom.
Anna Maja är en hejare på att baka också ska ni veta. När jag var på hennes födelsekalas fanns det typ 17 olika sorters kakor! Det var HEAVEN för en kakälskare som mig. Det fanns tre tårtor också. Jag kan ju säga att jag rullade hem efter det kalaset. Vi spelade Twister också. Inte så smidigt när man är fullproppad med läckra bakverk. Men det lockar fram en hel del skratt.

Jag vill inte heller glömma David, Lisa och Freddie. De är alla underbara estetjävlar. Som tar studenten nu!
Freddie, som är hästtjejen. Som jag kan prata hästar med. Hon älskar Per Gessle. Hon kommer alltid på Parken, alla tillfällen som ges! Hon är alltid på att dansa. Jag känner verkligen att Freddie är bäst.
Lisa, som är avståndskär i Anders. Som också alltid är på Parken. Oavsett väder! Som inte heller bangar att dansa! Hon är så himla snäll!
Och David. David, David eller Däjveed. Som är nörden. Som tittar på japanska animeprogram. Han han nu utvecklat ett beroende.
David är den man kan prata relationer med. Han har svar på allt. Han kan tala om precis hur killar funkar. Har du några problem, är David den du kan vända dig till!
Men pass på ibland kan han förvandlas till Dirty David. Igår tex diskuterade vi trekanter. Mycket givande. Jag försökte också övertyga honom om att jag INTE är kär i John. Men möttes tyvärr av skepsis. Jag förstår inte hur han kan tro något sånt?
Min älskade studenter! Jag tycker så himla mycket om er allihop! Vart tar ni vägen nu efter skolan?! Jag vill inte förlora kontakten med er! Ni MÅSTE lova att höra av er om ni försvinner bort i världen!

Jag ska inte glömma att nämna Tova. Tova som jag det senaste året kommit mycket nära. Ändå känns det som att vi känt varandra hur länge som helst. Förra veckan var så himla rolig. Och den där helgen i Stockholm, i höstas. Den var underbar! Vi satt i Vitabergsparken och smygtittade på killar. "Det är så himla skönt att kunna sitta här med dig och prata killar! Trots att jag har Danne." Ta detta inte på fel sätt. Tova är underbart förälskad i sin karl, men ibland kan det vara skönt att umgås med sina tjejkompisar och göra tjejgrejer. Och på grund av diverse omständigheter har vi kommit ännu närmare varandra. Hon kan ringa mig närsomhelst, som hon gjorde i Frankrike. Jag blev så glad för att hon ringde till mig. Till MIG. Att hon vågade, att hon kände att hon litar så pass mycket på mig. Det här året Tova, har varit upp och ner. Men du har blivit starkare, än du tror.

Siri. Du åkte iväg till Frankrike. I tio månader. När du åkte var det ett helvete. Jag saknade dig, jag grät. Men första teminen gick ju bra. När vi mötte dig på stationen i Borlänge, den där snöiga decemberdagen var jag nog lyckligast i världen. Min bästa vän skulle komma hem. Ma meilleur amie. Och det var jul och vi åt middag hemm hos dig. Vi tittade på "Fucking Åmål". Vi åkte till Falun och gjorde min lägenhet till "Ravelyan nr 2". Det var utan tvekan det bästa jullovet någonsin.
Det var segt när du skulle tillbaka igen. Och jag minns när jag gick hem från dig den sista dagen du var i Sverige. Jag tänkte att jag inte skulle gråta förrens jag kom hem. Men jag kunde inte hålla mig. Jag började gråta vid postlådorna.
Hela vårterminen gick hyfsat bra. Vi skickade brev och du ringde. Dina samtal gjorde mina helger ska du veta.
Men sedan vet vi båda två. Det som hände stannar här. Men du vet vad jag tycker, och jag vet vad du tycker. Och jag var arg på dig. Jag grät igen. Skulle allt bara sluta här. Allt som var så bra. Det var ju vi liksom. På Allsång, spökhuset, Långholmen.
Efter en tids tystnad ringde telefonen. Jag kommer ihåg att jag tyckte att du var modig. Det krävdes mycket för att ringa det där samtalet. Och jag har förstått nu att det inte har varit en dans på rosor. Men jag är stolt över dig ska du veta, över att du har gjort en sådan här sak som att åka i väg och bo i ett helt nytt land. Det viktiga var att vi redde ut det iallafall.
För du är ändå min bästa vän. Jag hoppas att du inte glömt bort mig, trots dina nya vänner. Jag vill så gärna att vår vänskap ska vara på riktigt, också.

Det var absolut inte min mening att bli så sentimental och ärlig, men jag inser nu att man inte kan beskriva sina vänner genom att vara objektiv. Det som jag vill ha sagt är att jag älskar mina vänner. Ok, jag hör själv hur töntigt det låter. Men det är sant. Jag vill inte förlora kontakten med någon av er. Jag uppskattar er verkligen. Jag har haft min bästa tid i livet med er och det hoppas jag att jag ska fortsätta att få ha. Helst av allt vill jag bara krama er allihopa och tala om hur bra ni alla är!
Jag ser fram emot ett nytt år med er!

Tusenmiljoner kyssar till er.