Så faller snön och vi som inte orkar. Ska vi gömma oss i månader, ska vi sakta blekna bort?

Nehepp.
Jahapp.
Helvete också.

Vår plan som var så bra. Som var så planerad och strukturerad. Som skulle bli ett äventyr, oförglömligt och ge oss nya erfarenheter. Nu blir det inget av med det.
D ringde igår kväll, efter att vi haft ett proffsigt planeringsmöte inför hela Norgeresan, och berättade att det var ganska klent med jobb i Stavanger. Värre än förra året, tydligen. Jag vet inte. Det kändes som att träffa botten igen. PANG.
Det känns som en så pass stor chansning nu, som att det är 90% chans att vi kommer bränna upp alla pengar vi har och inte få några jobb. Fanfanfanfanfan. Jag är så himla besviken. Jag vill verkligen inte sätta så mycket på spel när det är dömt att misslyckas. Jag vill inte kasta bort mina pengar. Det känns inte värt det längre.
Så, hur ska det bli nu?
Det är snart oktober. Alla säsongsjobb har tidsfristen gått ut på och har säkerligen också redan tillsatts. Det lutar åt Stockholm. Det är tryggt, jag har boende, pappa kan fixa extrajobb åt mig. Jag kan läsa strökurser och få studiemedel. Man vet vad man får i Stockholm, jag hittar där, David finns där. Alla mina kompisar kan lätt komma och hälsa på, jag kan lätt ta mig hem till Dalarna. Man kan gå ut alla dagar i veckan och fika på café, läsa en bok, promenera i Vitabergsparken. Med all säkerhet kan man ha kul i Stockholm.
Men det är inget äventyr.