Det kommer aldrig finnas något som heter rätt tid, rätt plats

Vad händer? Livet, vad håller du på med?

Jag ringde till honom igår, mest för att jag saknar honom och för att småprata lite. Och så blev det så fel. Eller det blev så seriöst. Ett "vart-står-vi"-snack. Fanfanfan.
Det var en del "jag vet inte om jag är redo för ett förhållande", "känns jobbigt med distans", "vi behöver ju inte sätta ord på det, inte kalla det för förhållande".
Men jag är kluven eftersom det var också en del "jag vill inte ha någon annan", jag tycker jättemycket om dig", "jag vill inte tappa kontakten".

Åh, nu känner jag mig så jävla dumpad D, sa jag till honom. Då sa han att nej, så var det inte. MEN HUR ÄR DET DÅ? Jag vet att han ska vara i Stavanger tills januari, jag vet att han ska till Chile och paddla och sen till Californien och försöka hitta jobb.
Det gör inte mig nåt, bara jag vet att han vill ha mig, ingen annan. Jag vill att han ska vilja ha bara mig av alla i hela världen. Om han sen är i Sydamerika, eller Norge eller Australien, det spelar inte mig någon roll. Förr eller senare måste han ju komma hem för att plugga etc.
Jag vet inte hur länge jag vill vänta. Jag vill inte vänta alls. Jag vill ha någon som vågar och vill satsa på mig. Om han inte vågar och vill, då vet jag inte om jag vill ha honom. Då vill jag inte slösa bort min tid eller mitt hjärta.


Nu är jag en av flickorna med hjärtat av på mitten. Men vi ska höras idag. Fan, limma ihop hjärtat mitt igen D.