Insikter

Dagen D. Det är idag. Men först vill jag berätta om igår. Sista kvällen med D i Sverige. Sorgligt. Jag var verkligen nere på BOTTEN hela dagen igår. Jag trodde att jag träffat BOTTEN i förrgår, men det var bara "botten". Igår var verkligen BOTTEN, the real deal.
I alla fall, han och jag gick hem till en av hans kompisar för att sitta där ett tag och hänga. Och sedan säga hej då. Vi gick hem igen under tystnad och det var kallt. Men stjärnklart. Och jag såg ett stjärnfall och önskade att jag alltid får vara med honom.

Sedan gick vi ner till mig. Inte ens sova med honom en sista gång. Vi stod i farstun och bara var nära varandra. Det gjorde fysiskt ont i mig. Det enda jag tänkte på att "det här är det sista, det här är slutet", utan att riktigt inse att jag faktiskt ska träffa honom igen.
Han strök mig över kinden och hakan och kysste mig mjukt. Och sedan var det hej då.
Ska det sluta med hej då? Det måste väl det, det började ju med ett hej.

Tillbaka till Dagen D. Och det känns bättre än igår. Bara lite struktur i vardagen igen, hit med rutiner och måsten! Jag behöver er!! Och vänner i massor, det behöver jag med!
Snart är vi på väg ut i världen på äventyr och jag ska njuta varje sekund. Spelar ingen roll om jag blir luspank på kuppen. Nudlar och silverte, here I come! Jag är redo för LIVET. Jag är livrädd för dig, LIVET, men det är dags att ta itu med dig nu. Vad är det värsta som kan hända?