Now we're back to the beginning. It's just a feeling and no one knows yet.

Jag ligger lite efter i mitt bloggande och på Cissis begäran knåpar jag nu ihop ett litet inlägg. Jag ska verkligen försöka att uppdatera lite mer ofta!

Vad har hänt i mitt liv på senaste tiden då?
Ja, inte så mycket. Jag har jobbat på ICA. Det är väl inte så intellektuellt utmanande, men jag har tur som haft så fina arbetskamrater som underlättar det hela. Synd då att Lisa och David slutar den här veckan för att börja plugga istället. Det är bara jag och Linn kvar nu, men vi jobbar inte ens samtidigt så det kommer att bli mördande tråkigt framöver.

Jag har också, hur ska man säga... "Rett" ut allt med Alex. (Ni vet den långe engelsmannen som jag "hängde" med en hel del i juli.) Nej, jag var inte kär. Och vi kom överens om att det var lika bra att vi är vänner. Skönt, tycker jag.

Jag ska berätta varför jag tycker att det är skönt. Ni kanske kommer ihåg mitt inlägg i maj någon gång. Om Han som kommer in på ICA och handlar snus och gör mig nervös.
Han gör mig fortfarande nervös.
Och enligt säkra källor ska Han ha, på sin mammas uppmaning, bestämt sig för att "kolla in" mig.
Jag måste få tillägga att under ett svagt ögonblick, med liiite för mycket alkohol i kroppen, råkade jag säga till hans kompis att jag tyckte att Han var söt. Som om inte det var nog (min "pinsam-situation-Linnea-HÅLL-KÄFTEN-NUUU!- knapp måste varit av) så bad jag även hans kompis att hälsa till Honom från mig. Dagen-efter-ångest? Kan jag lova!
Sådär var det aldrig med Alex.
Nu ligger det till så att han skriver till mig på facebook (tack gode Gud för internet!) och kommer in och handlar när jag sitter i kassan, vilket leder till att jag klantar mig onödigt mycket, såklart!
Vad göra?
Jag tror jag bara är, och ska inte tänka så mycket. Så får vi se. On verra, on verra.

Något annat kul? Nja, jag har börjat övningsköra lite med pappa. Det går faktiskt riktigt bra! Jag underskattade mig själv ganska mycket tror jag. När jag sätter mig bakom ratten är jag fruktansvärt fokuserad och skriker inte, sätter inte händerna för ansiktet eller släpper ratten en enda gång när jag kör! Jag backade till och med tre meter, helt perfekt. Jag är lite stolt över mig själv faktiskt.

Och snart kommer Siri hem! Tjoho vad kul det ska bli! Sedan ska jag träffa Cissi, Madde och Tova framöver! Också kul!! Jag ser framemot Stockholm snart och då får David slita sig från KTH-studierna och hänga med på party!

Jag har ingen höstångest än!