Nej, jag säger nej, jag säger nej. Jag kommer aldrig, aldrig tillbaks.

Mmm, det är ljuvligt att vara vid liv den här tiden på året. Det blir ju en hel del tjat om väder har jag märkt, men det är väl så när man bor i ett land strax söder om polcirkeln och har ca 5 soltimmar per år. Sol behöver inte heller nödvändigtvis innebära värme.
I torsdags var det så vackert här. Dala-Floda är vackrast efter regnet, när solen kommit tillbaka. Då glittrar det i det gröna gräset och glänser guld. Det är friskt i luften. Björkarnas grenar hänger ned och de glänser också av guld när solen skiner genom dem. Aaaaaaaaaaaah det är så fint så man blir rörd. Åker man sedan en halvtimme ut i skogen, ännu längre ut i ödemarken så blir det finare, jag lovar. Mamma, Ingrid och jag åkte till Ekfänsberget, till fäboden, för att kolla läget inför utflykten till häst och det var magiskt. Det var inga andra än vi där i hela byn. Allt var tyst och stilla. Fridfullt. Jag har aldrig känt så förut när jag har varit där, det har mest känts som ett ännu mer öde ställe än Floda. Men nu var det helt magiskt vackert. Solen var på väg ner, allt glittrade, fåglarna sjöng. Jag lovar, det är ett magiskt ställe. Vi gick igenom hela byn, tittade lite på de gamla fina husen. Nej, jag är inte så "40 plus gammal tant" som jag låter. Det bara kändes som en härlig kontrast till stadspuls, shop-o-holics, soyalatte, twittrande, to-die-for skor och väskor, krav, ha-begär, folkmassor, civilisation, utseendesfixering, size zero, osv. Det var som att bara andas ut. En stor utandning. Inte för att jag inte gillar storstäder, det gör jag. Men inte hela tiden. Inte varje dag. Inte på sistone. Jag mediterar hellre i kohagen än att sitta på något stökigt café i Sthlm och försöka "hitta mig själv" i en latte och en blåbärsmuffin. Just nu. Jag går hellre i gummistövlar än högklackade jesus-sandaler som får mina fötter att se ut som kassler. Just idag.
Ah, så befriande.
Jag måste komma på något wild and crazy som vi ska hitta på tillsammans sista veckan. Hmmm, jag funderar på något i stil med Robinson, lite överlevnadsträning inför Livet, nu när vi tar studenten. Vad tror ni?