Damn I wish I was a lesbian

Satan, jag är förkyld.

Idag gjorde jag första dagen på ICA och det mesta gick bra. Det var inte ens pinsamt att göra lite fel här och där. FÖRUTOM när Han kom och skulle handla. Jag tänkte ju att Gud ändå inte kan hata mig så mycket. Att livet inte kan hata mig så mycket. Att alla övernaturliga krafter i universum inte samverkar för att jag ska sabba allt. Men oj så fel jag hade. Med glasögon, fett hår uppsatt i en ful knut, påsar under ögonen med tillhörande mörka ringar, som förvisso matchar mina svarta bågar, vandrar han in på ICA för att köpa snus (EUW, by the way). FUCKFUCKFUCKFUCK.
Han är så snygg och jag är så nervös. Fanfanfanfan. Det är det återkommande mantrat som jag upprepar tyst för mig själv medan jag försöker se hur mycket pengar som ligger i min hand. En knöcklig tjuga, två blanka silverpengar, en guldig tia.
"Jaha, hur mycket är det här då?"
GAAAAAAAAAAH! Fick jag verkligen lov att fråga? Var jag verkligen tvungen att framstå som korkad inför honom?
Svar: JA.
Jag bara fick lov. Jag har tydligen ingen självkontroll. Känns tryggt att veta.

"Det är 40 kronor, Linnea" viskar David över min axel.

"Vill du ha kvittot?"
(Sluta säg korkade saker, Linnea, sluta, snälla!!)

Fan Linnea, fan fanfaaaaan fan fan fan fan.