Les francaises me manquent déjà

Ja, så var det ännu en vecka till ända. Men det känns lite sorgligt, nu när fransyskorna har åkt. Tomt. Jag trodde inte att vi skulle bli så fästa vid varandra som vi blev. Éva grät i morse när jag vinkade av henne och alla andra. Alla grät. Usch vad jobbigt det var. Separationsångest.se. Vi kommer ju att se dem snart igen, i början av april, aah j'ai hâte! Fast jag är rädd att ångesten kommer bli större då när vi åker ifrån dem, för då är det inte alls säkert att vi kommer att ses igen, någonsin. FY VAD SORGLIGT. Men nej, nu ska jag inte tänka på det. För snart är det lov och det ska bli satan så skönt. Jag ska bara plugga och sova. Sovandet blir den sköna delen, plugget blir den plågsamma.

Den bästa kvällen någonsin: Igår när vi hade kvällsmat i skolan med hela gruppen och dansade små grodorna med fransyskorna. Aldrig någonsin har små grodorna varit så kul!
Bilder kommer senare.
Mais, à bientôt les francaises!