Oh, this town kills you when you're young

Usch. Vad allt känns jobbigt. Det är jobbigt med alla toppar och dalar. Det hade varit bättre med plant underlag. En rak och fin landsväg. Men nej då, det är upp och ner och upp och ner. Från Mount Everest till Marianergraven på fem röda. Ena sekunden är livet undebart, allt är vackert och himmelskt. Allt är möjligt, livet är ett ostron. Nästa sekund är livsutsikten skymd av dyster cynism. Allt känns tungt. Inget är värt något. Faaan vad jag hatar det.
Är det någon mer som hatar att ha PMS?

Något annat som är frustrerande: Det blev to be continued på Veronica Mars idag och när fortsättningen sänds kommer jag att sitta i skolan och börja franska verb. Gud hade visst en dålig dag eller något.